Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiden gick och December nalkades redan.
En natt berättade flickan, att hon ämnade söka
plats i Upsala, och hon trodde sig till och n^ed
om att kunna öfvertala Gabriel att inte fara hem
till julen utan taga henne med sig på en tur till
Köpenhamn i stället.
Men nu hade hon hunnit till misstagen.
Han var redan ur humör, då hon fått reda på
att Dagmar kallat honom för Gabben och ännu
mer blef han det, när hon fick anfall af
svartsjuka, för att han inte ville låsa upp lådan, där
han föi varade sina bref. Deras förhållande kunde
inte heller hållas hemligt, och han märkte, att
hon skröt för sina kamrater öfver det och öfver
att han var så rik, hon inbillade sig visst, att
han var millionär. Gabriel fick en del obehag,
rektorn sade honom en gång med ett menande
leende, att det var väl, att det var så kort tid
kvar på terminen, och som en tyst förebråelse
lade gamla Greta hvarje morgon fram tappade
hårnålar midt på Gabriels skrifunderlägg. Det
var alltså inte märkvärdigt, att han tröttnade
på Lisa och längtade att bli henne kvitt.
Flickan märkte hans köld, mén då det lätt nog
lyckades henne att öfvervinna den ett par gånger,
trodde hon sig säker.
— Åh, hvad jag är glad, sade hon i sitt
öf-vermod, när hon smugit sig upp till honom en
ledig eftermiddag — att jag fick bort henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
