Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, men Gabben, sade Lisa efter en
stund och kom fram till honom — var det henne,
du brydde dig om i alla fall?
Han svarade inte, hon sökte förmå honom
att se upp, men han drog sig undan.
— Akta dig, sade hon plötsligt och rösten
blef elak — jag kan gå min väg och kommer
aldrig tillbaka.
— Gärna för mig.
— Åh, Gabben — hon tog en annan ton —
jag var ju så kär i dig, förstår du. Jag vill inte
släppa dig. Är jag inte din lilla katt längre?
Hon fick inte något svar nu heller.
Då suckade hon och gick med sänkt hufvud
bortåt golfvet. Det var inte godt att veta, om
hon nu var kuschad eller funderade på ett nytt
försök. Så stannade hon vid soffan och satte
upp ena knät i den, medan hon vårdslöst ryckte
i en af möbeltofsarne och tittade åt Gabriel,
tjurig som en agad gatunge. Alldeles oförberedt
kastade hon sig baklänges i soffan och sträckte
på kroppen med armarne famlande i luften.
— Kom, Gabben. Jag längtar efter dig.
Var inte stygg.
Hon hade alltså inte förlorat tron på att
öfvervinna honom en gång till.
Gabben reste sig.
— Tror du verkligen, att man kan älska
en sådan som dig, sade han föraktfullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
