Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gabriel följde Bengt Rönnerkrantz på sena
promenader längs kajerna. Bengt sken af
belåtenhet, där han tog sig fram mellan sillådorna.
Han skämtade, hvart han kom, och fick svar
på tal. Det fanns godt om grofkorniga slagord
och mustiga kvickheter längs raderna af lådor,
där sillen flöt fram som en blank ström mellan
alla de flinka händerna.
— Har du sett maken till det här, frågade
Bengt helt stolt och berättade långa historier
om sillfisket, sådant det nu var och sådant det
varit under gångna tider.
Gabriel lyddes gärna. Nu under arbetet
omkring dem fick Bengt fart i att berätta.
Medan Gabriel ännu gick omkring i staden
och trakten med Dagmar, hade han varit blind
för hvad han såg. Lille Gösta Borg hade, så att
säga, lärt honom att känna själfva marken, tills
han kunde se den med en gosses bekanta blick,
och nu lärde honom Bengt det rika förflutna,
som med sina sägner, sin historia och sina
anekdoter omgaf denna fjord och denna bygd. Gabriel
visste inte själf om, hur hans själ började slå
rötter, men han kände sig fri från den sista
tidens förnedring, han trodde, att han brutit sig
lös själf, och då han såg tillbaka på den snart
tilländalupna terminen, var han säker på att
hafva vunnit i viljestyrka och själf ständighet.
Ungdomsyran hade fått utlopp, han hade rasat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
