Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kunde vända om hem till Rönnerkrantzarne.
Han anklagade sig själf för att vara medskyldig
i det förfärliga, som händt. Hvarför hade han
fyllt Göstas öron med sensationshistorier, och hur
hade han haft hjärta att visa trötthet och leda,
när gossen sökt trygghet hos honom och i
sanning gifvit sin själ i hans våld. Samvetskvalen
sargade Gabriel och han upprepade, som för att
gissla sig ytterligare, de sista ord, han hört af
Gösta: »Det är väl han, som förrådt mig.»
Upprifven och utmattad kom han tillbaka
till det Rönnerkrantzska hemmet, där de sä
gärna tagit emot honom för de två sista veckorna
af hans långa termin.
Syskonen ville inte märka, hur förtviflad
han såg ut, de undveko nu som annars med flit
att tala om Borgs, ty de förstodo ju så väl, hur
skräcken ännu satt i honom. Bengt fann alltid
på så mycket att berätta och systrarne voro
upptagna af allehanda bestyr för att förströ
gästen. De tänkte för sin del mest på
mathållningen och Johanna var så ense med dem.
— Se, bare vi kan få’n te å äte, förklarade
hon hvarenda dag — så blir han snart glad igen.
Han ser blod för ögona ännu, ser fröknarne.
Därför är han så blek och darrar så i kroppen.
Emellanåt kom det verkligen öfver Gabriel
en skälfning, så att han hackade tänder. Det
skrämde och förargade honom, att han inte kun-
Rönnerkrantzarnes stad.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
