Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - I. Frälsningsarméns tillkomst och internationella utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
relse för Kristus. Upptänd av nitälskan för Herrens sak började han
omedelbart arbeta för själars frälsning. Han besökte fattiga och sjuka
och höll tillsammans med några likasinnade ynglingar gatumöten. I
dessa samlade unge Booth och hans kamrater kring sig stora skaror av
hemstadens slumbarn. Då de unga gatupredikanterna emellertid hade
en stark känsla av egen ofullkomlighet och icke ansågo sig kunna
handleda barn i andliga ting på ett fullt tillfredsställande sätt, brukade de
marschera med sin publik till wesleyanska kyrkans möten. Invasionen
av den ungdomligt livliga, smutsiga och illa klädda gatumötespubliken
väckte dock mycket blandade känslor hos den förnäma kyrkans
högtidliga publik.
Sjutton år gammal utnämndes Booth till lokalpredikant i sin kyrka
och predikade flitigt i byarna runt kring Nottingham, dit han ofta hade
långa vägar att gå. Denna verksamhet kostade honom stor ansträngning,
då arbetet i pantbanken pågick till sent på kvällarna och var tröttande.
År 1849 flyttade William Booth till London. Han hoppades där
finna arbete av annat slag men misslyckades och måste åter taga
anställning i en pantlåneaffär. Snart var han också i verksamhet för Gud i
den stora staden och kallades att predika. Bland hans åhörare, då han
första gången predikade i en wesleyansk kyrka i Walworth, befann sig
en metodistisk jurist och affärsman, mr E. J. Rabbits. Denne fann
behag i den unge predikantens enkla, naturliga och på samma gång
hjärtliga och allvarliga framträdande och började intressera sig för honom.
Mr Rabbit tillhörde »the reformers», en grupp metodister, som för
sina strävanden att väcka och reformera den dåtida metodistkyrkan
uteslutits ur densamma, och uppmanade snart Booth att lämna sin
affärs-anställning för att börja verka som evangelist i reformatorernas
församlingar. Om Booth antoge förslaget, lovade mr R. att personligen
svara för hans underhåll åtminstone under tre månader. William Booth
svarade ja och sade upp sin plats i pantbanken för att helt ägna sig åt
evangelium. Själv skriver han om denna betydelsefulla händelse i
hans liv: »Tre ting utmärkte den dag som följde, den på vilken jag
skakade hand med min kallhjärtade principal och bjöd honom farväl.
Var och en av dessa tre ting visade sig i kommande dagar vara av stor
betydelse både för mig själv och för världen i stort:
1. Min frihets första dag var långfredagen.
2. Det var också min födelsedag, den 10 april.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
