Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - II. Första fröet till Frälsningsarmén sås i svensk jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
även en del andra, som än i dag kvarstå i våra led i de skandinaviska
länderna.
Jag njöt, som sagt, av det oförutsedda arbetet och var storligen
förtjust i folket, i synnerhet dem som jag blivit till välsignelse för på det
sätt som jag beskrivit. I ett brev, som jag dagen efter det jag lämnat
Värnamo skrev till fru Billups och vilket jag återfann bland den
korrespondens som hon sände mig kort före sin död, uttryckte jag mina
känslor på följande sätt:
’Hotell Kraemer, Malmö, Sverge,
den 8 okt. 1878.
Kära fru Billups!
Jag hade en angenäm resa i går. Jag har sovit någorlunda gott i natt
och känner mig i dag bra mycket bättre, än jag gjorde förra gången
jag var här.* Gud ske lov! Jag undrar ibland varför jag jämt skall
träffa på så snälla vänner och röna så mycken godhet. Jag har ej
förtjänat det. Men min Guds kärlek kan förklara allt, och den gör det.
Jag fick veta i går kväll att vi icke kunde komma till Köpenhamn,
och då stannade vi här. Vi ämna resa med nattåget till Hamburg, och
jag hoppas, om jag bara får vara kry, att jag skall sova mycket bättre i
Köln i morgon natt.
Jag kan ej beskriva, även om jag försökte, mina känslor, då jag
skildes från mina vänner i Värnamo. Jag kände i söndags eftermiddag
där borta i missionshuset som om min innersta varelse varit fast
förenad med dem. Jag tror icke att jag någonsin har ömmat så mycket
för några människor som för dem, och naturligtvis särskilt för dessa,
som mottagit Jesus som sin Frälsare. I går kväll och i morse ängslades
jag nästan otillbörligt mycket för dem, jag kunde ej rå för att jag
oroades, då jag tänkte på vilka trosprövningar, som skulle möta dem, och
vilket mod de komma att behöva. Det finns icke någon stark nog, som
de kunna lita sig till. Jag bad Gud att tala ett lugnande ord till mig.
Jag öppnade min bibel, och mina blickar föllo på denna vers: »Och
dessa, säger Herren Sebaot, skall jag hava som min egendom på den
dag, då jag utfört mitt verk; och jag skall skona dem, såsom en fader
skonar sin son, som tjänar honom.»
Hur tröga vi äro att lita på Gud, och hur senfärdiga att tro allt vad
profeterna hava sagt! En sak kan jag dock alltid tro, och ni också, kära
fru Billiups, och det är att Jesu blod renar — renar!
Herren give er mer och mer trons fasthet och styrka!
Eder genom Guds godhet
W. Bramivell Booth.’
’ Jag bodde på samma hotell tillsammans med herrskapet Billups även
på resan till Sverge.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
