Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - II. Första fröet till Frälsningsarmén sås i svensk jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
en födkrok, som sällan misslyckas. Nåväl, detta kan ju vara bra för
människor, ty vem vill disputera erfarenheten? Men när hörde man väl på
maken, att en järnväg, som därtill av naturen blivit utrustad med
bred-spårighetens stora förmån, slår in på den ’smala vägen’. Man läser
nämligen i Värnamo Tidning att väntsalarna vid Halmstads-järnvägen blivit
apterade till missionshus och att det där predikas väldeliga. Nånå, det
är ju inte illa. Måhända lyckas man därigenom få antaglig kurs på
obligationerna i högsta ort. Då ha ju vi syndare ingenting att klaga.
Om, medan entreprenörerna med trafikchefen i spetsen trafikera den
’smala vägen’, utsikterna för oss ljusna att få den breda färdigbyggd, få
vi vara belåtna.
Man fruktar emellertid att det religiösa nitet i samma orimliga
proportion kommer att motarbeta det smalspåriga målet som frakttaxorna
och trafikoegentligheter det bredspåriga. Huru långt nitet kommer att
gå i religiöst hänseende lämnar jag därhän, men om jag ej misstar mig,
väntar järnvägsbetjäningen ordres att inom kort varje passagerare före
avfärden från den station, där han fått rätt att medfölja, skall
polletteras med ett av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen utgivet, i stor stil
tryckt bibelspråk. Är så händelsen, vilket ju vore synd att betvivla, tar
jag mig friheten såsom särdeles lämpligt föreslå ett katekesspråk, som
slutar med orden: ’de där vandra på den väg, som intet god är’.»
Många troende mottogo en stor välsignelse genom Bramwell Booths
förkunnelse, och ett stort antal oomvända blevo frälsta. Mr Booth
brukade gå omkring i bänkarna och uppmana ofrälsta att lämna sig åt
Gud. Han hade lärt sig ett fåtal svenska ord: »Jesus frälsar nu», och:
»Jesus frälsar mig», vilka han flitigt brukade, men det mesta av
»fiskandet» skedde genom tolk.
Efter sista söndagsaftonens möte eskorterades mr Booth till sin
bostad av en skara nyfrälsta, som djupt sörjde över att de icke mer skulle
få se hans ansikte. Det var en »hallelujamarsch» i stort vemod. De
som voro med mindes ännu många tiotal år senare stabschefens sista
hälsning: »Jesus — Jesus — halleluja!»
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
