Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - III. Hanna Ouchterlony — Ett stycke självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL III
Hanna Ouchterlony — Ett stycke självbiografi
Ingen fide ett djupare och mera fruktbärande intryck av mr Bramwell
Booths möten i Värnamo än fröken Hanna Ouchterlony, som vid denna
tid var fyrtio år gammal och innehavarinna av köpingens boklåda.
Att stabschefens utsäde i hennes själ fann god jordmån blev närmaste
orsaken till att Frälsningsarméns fana fyra år senare på allvar
planterades i Sverge. Hennes levnadshistoria före den stora dagen låna vi i
huvudsak från en berättelse, dikterad av henne själv året före
hemförlovningen och publicerad i »Minnen och hågkomster». J. A. Lindblads
förlag.
»På Norrhorja, en halv mil utanför den lilla staden Värnamo i
Småland, såg jag första gången dagens ljus den 14 september 1838.
Min fader, härstammande från Skottland, var ett geni och ägde
dessutom alla de förmåner, som en rik mans son kan göra anspråk på. Han
hade lämnat sin tjänst som häradshövding och slagit sig till ro,
ägnande sig åt egendomens skötsel, men ofta blev han som skicklig
jurist anlitad av traktens befolkning. Ett framträdande karaktärsdrag
hos min far var hans omutliga rättrådighet. Även om man ibland
vinkade åt honom med en ’långschaP, som han behagade uttrycka sig,
lät han dock aldrig pruta med sig i fråga om hederns fordringar.
Min moder var en härlig kvinna, en kvinna som få. Hon var älskad
icke allenast av sin familj utan av alla, som hon kom i beröring med. I
besittning av gott humör bar hon allt med jämnmod. Alla ville hon
tjäna, även de mest förkomna visade hon godhet och barmhärtighet.
Aldrig lät hon någon lida som en följd av hennes svaghet för de egna
barnen, ehuru hennes kärlek till oss var den mest hängivna. Hon bannade
oss aldrig och behövde det ej heller vad mig beträffar, ty jag kunde
aldrig uthärda att se henne ledsen. Då föll jag ohjälpligt till föga.
Mamma var också mitt allt i allo. Hon dog vid sextio års ålder.
Jag var den äldsta av sex syskon. Född med ett livligt och häftigt
temperament var jag ytterst känslig för allt lidande. Om någon av
gårdens hundar måste skjutas, upplöstes jag i tårar. Åsynen av en död
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
