Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - IV. Frälsningsarmén vecklar ut sin fana i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
skulle börja klockan 3 e. m., och stora affischer uppsattes, vilka
meddelade:
»BLOD OCH ELD!
Kvinnor och män skola tala och sjunga
om Jesus» etc.
Löjtnant Jenny Swenson gick i Göteborg och väntade otåligt på
kallelse till huvudstaden. Det dröjde emellertid till mellandagarna, innan
ordern kom, men när den anlände, var det bråttom. Löjtnanten reste
sålunda från rikets andra stad den 27 december och anlände till
huvudstaden morgonen därpå med det ett par tre timmar försenade
nattsnälltåget. »Jag möter», hade majoren telegraferat, och då detta var hennes
bestämda avsikt, hade hon sparat porto för adressen. Emellertid hade
man vid Centralstationen lämnat oriktiga uppgifter om det försenade
tågets väntade ankomsttid, och när löjtnant Swenson steg av tåget, fanns
där ingen henne till mötes. Vad skulle hon göra? Ut och söka
naturligtvis. Men att, själv okänd, finna en obekant person i en stor stad är
icke lätt. Och löjtnanten fick ett styvt göra, innan hon fann sin chef. I
ett engagerat stadsbuds sällskap sprang hon från hotell till hotell och
hörde efter om en fröken Hanna Ouchterlony bodde där. Äntligen fick
hon fatt i ett hotell, där fröken Ouchterlony bott någon dag, och där
fick hon upp ett spår, som ledde till Linnégatan 55, men där tog också
spåret slut, ty ingen av de många som tillfrågades kände det minsta
till fröken Ouchterlony. Tillbaka till hotellet! Jo, adressen var riktig.
Åter till Linnégatan 55 och nya frågor. »Vi ha ju sagt er att här bor
ingen Ouchterlony», var fleras snäsiga svar. Slutligen fick löjtnanten på
gården syn på en gumma, som hon förut talat vid. Henne tillsporde hon
sålunda återigen. »Fröken–major–Ouchterlony? Jo visst,
hon bor ju hos mig häruppe, vet jag.» Och mycket riktigt, där återfann
löjtnant Swenson sin chef i hennes nyupprättade högkvarter. Klockan
var nu redan två på middagen. Klockan tre skulle det första mötet gå
av stapeln, och det kunde ej hållas utan löjtnant Swensons medverkan.
Hon var nämligen den lilla pionjärtruppens enda sångfågel, och utan
sång kunde Frälsningsarmén naturligtvis icke starta. »Högkvarterets
stab» hade följaktligen befunnit sig i stor ängslan och oro, innan Jennv
Swenson uppenbarade sig, och när hon slutligen kom, blev det stor
brådska med att hämta hennes koffert och packa upp hennes uniform.
Då detta var gjort, vecklade majoren ut armébaneret, som fru Catherine
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
