Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - IV. Frälsningsarmén vecklar ut sin fana i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
det tecken de bett om, i det en man och en kvinna i detsamma sökte
frälsning.
Så var det första slaget utkämpat —- och vunnet — i ett fälttåg, som
nu pågått i fem decennier och vars stora vinster för sanning,
rättfärdighet och livslycka icke skola bliva oss fullt klara och uppenbara
förrän på den dagen, då allt förborgat skall bliva uppenbarat och allt
fördolt skall bliva känt.
På kvällen klockan sju hölls åter ett möte i teatern. Detta gick mer
än eftermiddagens i äkta arméstil. Publiken var något oroligare än på
eftermiddagen, vilket dock icke berodde på åstundan att störa utan på
den starka trängseln. Vaktmästarna hade nämligen släppt in långt fler
än lokalen bekvämt kunde rymma, och likväl trängdes skaror utanför i
hopp att komma in. I ett fyrtio år gammalt meddelande om detta möte
heter det: »Då löjtnant Swenson sjöng: ’Det dyra Jesu blod, det tvår
mig vit som snö’, var tystnaden andlös. Sedan några till hjärtat gående
tal hållits, vidtog bönemötet, och se, man fick då bevittna för första
gången en scen, som sedan så många tusende gånger till änglars och
människors fröjd upprepats i alla delar av vårt land, från trakterna
vid norra polcirkeln ned till Skånes slätter, i städer och avlägsna
landsbygder, i frälsningsbaracker och bönehus såväl som ute i skogen och
på gårdar: en efter annan med nedböjt huvud och tårade kinder tränger
sig fram ur folkmassan, kastar sig ned vid botbänken och ropar högt
till Gud om nåd. Stora män gråta som barn. Då uppstår en rörelse
över hela församlingen, påminnande om ett moget sädesfälts vajande
för vinden. Ett gny förspörjes, som emellanåt genomtränges av en
be-kymrads rop, under det att från plattformen ideligen sjunges: ’Kom
till Jesus, han vill frälsa nu’, och salvationisterna sträcka händer och
blickar mot höjden; men just detta gny väcker upp till besinning många,
som förblivit oberörda under de regelbundna talen och sångerna.»
Ja, så skrev en salvationistpenna om första dagens andra möte. Men
en av Stockholms dagliga tidningar såg vad som då skedde med andra
ögon och skrev bland annat följande:
»Frälsningsarmén i Stockholm.
Det religiösa vanvettet i dess allra nyaste skepnad har med flygande
fanor och klingande spel hållit sitt intåg i vår gamla huvudstad.
Renläriga ’apologeters’ utsäde vid korstågen mot förnuft och vetenskap i
Vetenskapsakademiens hörsal har mognat till skörd i Ladugårdslands
f. d. teatersalong. I denna bekanta lokal uppträdde i går afton för första
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
