Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - V. Väckelsevindar och fridstörarstorm i stockholmslokaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
rDe säga att Guds barn se så ledsna ut. Ser jag ledsen ut kanske?’
På samma gång himlade den unge predikanten och den gamla tolken
med ögonen och skrattade. För att se riktigt lustiga och glada ut förstås.
’Kom, kom genast — annars bär det åt–-!’
Men ingen kom fram på mattan. I stället hade den uniformsklädde
all möjlig möda att hålla de yngre åhörarna i styr. Han grälade, under
det den engelske medbrodern gjorde himmelsfärden. Denne slöt lika
plötsligt som han börjat. Han var alldeles uttröttad. Han sjönk ned på
en bänk och överfölls av en våldsam hosta. Den uniformerade hade
grälat till slut. Nu rusade han fram, kastade sig på knä och nystade ur sig
en bön, förvirrad, osammanhängande, med vilda utrop. Som vanligt
satte detta en hop folks känslor i rörelse. Andliga interjektioner
slungades fram, än här, än där i Ridhuset.
Därovanpå ryckte det gamla fruntimret fram en stor blodröd fana
med en vit stjärna i mitten. På den vita grunden lästes i mörka
bokstäver de nätta orden: Eld och blod. En av ’frälsningsarméns’ sånger
uppstämdes — ganska sävligt, må det vara sagt — av fruntimret med det
världsliga utseendet. Melodien — vad säges därom — var varken mer
eller mindre än en variation av en känd Offenbachs-aria! Efter sångens
slut svängde det gamla vassa fruntimret fanan vitt omkring och frågade
överljutt:
’Vem vill ställa sig under denna fana?’
Ett svar i hopen. Därefter tillkännagavs att de som omvändes på
Ladugårdslandsteatern i fredags skulle komma upp till officerarna.
Och därmed slöt spektaklet för den här gången. Man visste ej om
man skulle gråta eller skratta. Har ’frälsningsarmén’ möjligen något
berättigande i England, omplanterad i svensk jordmån och så som den
här framträtt, är den både ömklig och löjlig.
Det äldre fruntimret, tolken, lär stå i spetsen för företaget härstädes.
Hon är ’major i armén’ och var nog med när krutet uppfanns, det
märkte man. Hennes medsystrar och den grälande uniformen med
becksömsfantasierna äro alla från Sverge men ha en längre tid vistats i
England.
De ha anhållit att med sin fana i spetsen få vandra kring gator och
torg, men poliskammaren har i ordningens namn visligen nekat dem
detta.»
Det talades i ovanstående tidningsurklipp om försäljning av
»Frälsningsarméns sånger». Redan innan hon lämnade England för att
påbörja frälsningskriget i Sverge, hade major Ouchterlony gått i
författning om att få åtskilliga annésånger översatta och tryckta. Hon
medförde sålunda vid hitkomsten en upplaga av ett häfte på fyrtiofyra
sånger och tolv körer, vilket tryckts på Arméns officin i London. Flera
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
