- Project Runeberg -  Sextio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882-1942 /
55

(1942) [MARC] Author: Evald Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - V. Väckelsevindar och fridstörarstorm i stockholmslokaler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Väckelsevindar och fridstörarstorm i stockholmslokaler

major Ouchterlony och hennes vapendragare av metodistpastorer till
deras kyrkor. Pastorerna F. U. Liljegren, J. M. Erikson, Carl Hultgren,
Fredrik Åhgren m. fi. stödde och hjälpte efter bästa förmåga
pionjärerna för denna rörelse, som ju hade sitt ursprung i deras kyrka. Det
tycktes också ha varit den andliga släktskapen, särskilt uppenbarad i
helgelseförkunnelsen enligt Wesleys lära, som förde metodistkyrkans
män i Stockholm i snar kontakt med Armén. Pastor Hultgren berättar
därom:

»Det första mötet jag bevistade hölls i Ridhuset vid Grevturegatan.
Jag blev genast på det klara med att detta verk var av Gud, trots de
brokiga uniformerna, som störde mig något. Fröken Hanna
Ouchter-lonys varma framställning om ’full, fri och närvarande frälsning’ samt
fröken Jenny Swensons fängslande sång grepo mig med makt, och då
jag vid slutet av mötet fick se flera ’läsare’ böja knä och begära förbön,
tänkte jag: ’De där två varma själarna, fröken Ouchterlony och fröken
Swenson, måste jag inbjuda att hålla möten å min kyrksal vid
Wallin-gatan.’ Jag var nämligen då S:t Peters församlings förste pastor.

Inbjudningen mottogs med glädje, och underbara stunder upplevdes
på dessa helgelsemöten, som voro fyllda av heligt, gripande allvar.
Många gingo också från mötena varmare i sitt kristna liv och med
djupare evighetslängtan.

Snart nog stod jag på Frälsningsarméns plattform som deltagare i
mötena. Mitt första framträdande skedde i S:t Paulskyrkan på Söder,
vilken då hade öppnats för Armén. Kyrkan var proppfull av folk,
människor av skilda slag, en brokig sammansättning. På plattformen stodo
ett par män av de nyvunna, till det yttre ganska löjeväckande. Den ene
hade av folkhumorn döpts till ’Skomakarn’ på grund av hans
egendomliga gester under vittnesbörden; den andre, kallad ’Gustaf Vasa’, var
en av den tidens ruskigaste hamnarbetare, som ännu ej hunnit skaffa
sig bättre kläder utan uppträdde med sin i ryggen svårt sönderspruckna
skinntröja. Den sistnämndes framträdande till altarrunden framkallade
höga rop: ’Å, se Gustaf Vasa! Är han också frälst?’ Ja, han var det
verkligen! Nere vid dörren stod pastor J. M. Erikson och
församlingens vaktmästare, båda dragande av alla krafter i var sin arm på en
ruskig figur, som ovillkorligen ville sitta på ryggstödet och ha sätet
till fotapall.

Mina samlade intryck från denna nu svunna tid leva outplånligt kvar
i min själ. Armén kom med det gamla frälsningsbudskapet och mottogs

55

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sextioar/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free