Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VI. Gårdsmöten i vinterkyla och varma möten i tillfälliga lokaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL VI
Gårdsmöten i vinterkyla och varma möten i
tillfälliga lokaler
Redan innan striden pågått ännu en månads tid, stod
Frälsningsarmén av skäl, som omnämnts, utan tak över huvudet.
Visserligen öppnade metodisterna ibland sina lokaler för armémöten,
men dessa vänner hade ju sina egna möten och kunde följaktligen ej
avstå mycken tid för andra. Dock öppnades särskilt S:t Paulskyrkan
vid Adolf Fredriks torg vid flera tillfällen för Frälsningsarmén både
denna vinter och under de närmaste åren.
Då fick major Ouchterlony tanken att hålla möten på Stockholms
gårdar, till dess de stängda dörrarna åter öppnades eller man på annat
sätt bleve i stånd att lösa lokalfrågan. Det var en utomordentligt djärv
tanke — att hålla möten på gårdar, där man icke hade de möjligheter
att skydda sig för bråkig och illasinnad publik, som en möteslokal dock
erbjöd, och att i smällkalla vintern predika evangelium under bar
himmel! Varifrån kom denna oförväget djärva tanke! Dr Laura Petri (i
»Hanna Cordelia Ouchterlony») undrar om icke skämttidningen Kasper
väckte den i majorens sinne. De båda skämttidningarna Söndags-Nisse
och Kasper ägnade nämligen i dessa dagar Arméns arbete livlig
uppmärksamhet, och den 20 januari 1883 skrev den sistnämnda tidningen
bland annat:
»Frälsningsarmén har irrat husvill omkring under veckan, emedan
den ställt till så mycket spektakel i Ladugårdslandsteatern och
Mosebacke salong, att dessa lokalers ägare vid åsynen av de andliga
officerarna förskräckt ropat: ’Fräls oss ifrån ondo!’ Ett lämpligt fält för
trupprörelserna vore kanske Ladugårdsgärdet, men det ingår nog ej i
Frälsningsarméns taktik att röra sig mitt i solljuset och friska luften.»
Det skulle sålunda ha varit de sista orden i denna notis, som väckte
major Ouchterlonys tankar på friluftsmöten, tankar som ju lågo
snubblande nära vid hågkomsten av Armén i England, men som kommo till
alltför tidigt på året för vårt klimat. Emellertid hänvände sig
majoren till en troende man, som ägde fastigheten Luntmakaregatan 58, och
fick löfte att hålla möten på hans gård. Enligt anteckningar hos polisen
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
