Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VIII. De första landsortskårernas öppnande och tidigaste strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
Jonsered, sedermera kyrkoherde i Östad (där han avled 1916), deltog
också gärna i mötena och gav Armén moraliskt stöd. Bland senare till
vår verksamhets i Göteborg försvar framträdande andliga ha vi orsak
att nämna sedermera kyrkoherden i Majorna (Carl Johans församling)
P. Lundén, den framstående baptistpastorn T. Truwé och den likaledes
ryktbare missionspredikanten Sam. Johansson.
Efter fem månaders arbete förflyttades kapten E. Pettersson från
Göteborg och efterträddes av tre manliga officerare, vilka tyvärr
blevo otrogna och vållade den nya kåren stort avbräck. Vid sin avgång
på hösten 1883 fingo de flertalet av de nya soldaterna och största
delen av publiken att följa sig samt bildade en separatiströrelse. Den
närmaste tiden därefter kunde det hända att kårens officerare endast
hade ett eller annat tiotal åhörare i den stora Consert du Boulevard.
Men separatiströrelsen självdog inom kort, publik och soldater
återvände till Frälsningsarmén, och kåren började på nytt gå framåt.
Kårens första årsfest leddes av dåvarande stabskapten Hugh
What-more, som därom skriver bl. a. följande:
»Jag hade icke varit länge i Göteborg, när jag fick veta att någon satt
sig i sinnet att skjuta mig. ’Låt honom icke gå ensam ut’, sade en av
soldaterna, men, ära vare Gud, intill den stund, då jag skriver denna
rapport, är jag ännu vid liv, och jag förmodar att den mannen, som
skulle skjuta mig, har antingen tappat sin bössa eller glömt att
verkställa sitt uppsåt.
I sanning, denna corps håller på att förbättras. En mängd soldater
hade tillbragt dagen med att pryda salen med träd och blommor och
ställa i ordning borden för tefesten", så att när tiden var inne, då
dörrarna skulle öppnas, företedde salen en ganska vacker anblick. Festen
var en avgjord framgång, den största vi någonsin haft i denna corps
— detta tycka vi är mycket uppmuntrande efter ett års mödosam kamp.
Mötet efteråt, då ’krigsminnen’ omtalades, var en stund, som sent skall
glömmas. Plattformen upptogs av ett stort antal vänner, bland vilka
märktes pastor Fryxell, herr Svenonius, herr och fru Fisher, herr
Hägglund, vilka med oss prisade Gud för vad som blivit gjort under det
förflutna året och uppmuntrade oss att gå framåt för att vinna ännu större
segrar under det nästkommande. Mötet upplivades därigenom att vår
käre broder R. från Stockholm var närvarande. Han hade samma dag
återkommit från Amerika, och likaledes var där en broder, som för sju
veckor sedan blivit frälst på ett Frälsningsarméns möte i Bombay (In-
* I Arméns första dagar i Sverge hade man tefester, icke kaffefester.
Sannolikt ett utslag av anglosaxiskt inflytande. — Förf. anm.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
