Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VIII. De första landsortskårernas öppnande och tidigaste strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
både vakter och andra soldater fingo kläderna sönderslitna och blevo
illa slagna. Men mitt i larmet och stojet verkade Guds Ande på
själarna, och många lämnade sig åt Herren — man slogs kanske vid
dörren, medan tiotals syndare ropade om nåd och förbarmande vid
botbänken.
I september 1884 hade kapten Emanuel Hellberg övertagit befälet och
verkade med stor framgång till fram på sommaren 1885, då han
efterträddes av kapten Hanna Andersson, som nu kom till göteborgskåren
för tredje gången — de två föregående hade hon varit där som
assistent. Som löjtnant kom Klara Hall.
Den 1 oktober 1885 var det återigen lokalombyte. Denna gång var
man uppsagd både från Consert du Boulevard och Kustens hotell. I
stället hade man lyckats förhyra en liten lokal vid Brogatan 2, Pusterviken.
Trots de trånga lokalförhållandena arbetade Hanna Andersson och
hennes rikt begåvade löjtnant med nit och framgång. Det var sång och liv
och hänförelse. Kaptenen hade fått till stånd en strängmusikkår, i vilken
hon själv skötte första fiolen, ofta till dess bara två eller en sträng
fanns kvar på instrumentet. »Ofte sjungde vi samme sång flere gånger
i samme möte», berättade oss en gammal soldat, under det hans blick
blev glansig och fjärrskådande vid hågkomsten av det saliga livet den
tiden. Under kapten Anderssons tid bildades också en kvinnlig
hornmusikkår -— landets första — bland vars medlemmar voro nuvarande
fru överste Hielm (Selma Andersson) och fru brigadör Gabrielsson
(Ida Helgeson).
Kårens officerare och soldater besökte ofta och höllo möten i orter
runt omkring Göteborg, i bohuslänska skärgården och uppåt landet.
Dessa »utfall» hade emellertid både sina besvärligheter och sina risker.
De schartauanska prästerna voro Frälsningsarméns svurna fiender, och
deras hjordar, upphetsade genom tal om salvationisternas farlighet i
grel-läste apokalyptiska bildspråk, voro icke att leka med. Följande händelse
visar detta.
Löjtnant Klara Hall och fyra soldater höllo möten vid Sollebrunn.
Här höll man på att bygga en ny kyrka.
»Vår manlige kamrat», berättar löjtnant Hall, »gick upp på
murarställningen för att bland arbetarna bjuda ut Stidsropet men fann dessa
i samma sinnesstämning som Josefs bröder, då de sade: ’Si, drömmaren
kommer. Låtom oss slå honom ihjäl’ (1 Mos. 37:19). Endast lagen
hindrade nu dessa människor att fullborda sitt hjärtas uppsåt enligt
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
