Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VIII. De första landsortskårernas öppnande och tidigaste strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
»Order att i ilmarsch tåga till Uppsala ljöd i våra öron
tisdagsmorgonen den 11 dec. Vi avtågade, utrustade för stridsfältet med god, riklig
ammunition — Guds ord och den segrande Immanuels säkra löfte om
stora segrar. Hallelujamusik medföljde oss, och anlända till Uppsala,
intogo vi vår fästning, den prydliga teatern därstädes, som så
godhetsfullt upplåtits för oss. Kl. 7 var teatern fylld med folk. Major
Ouchterlony gav eldsignal med sång n:r 5: ’Med sång och med jubel till striden
vi gå’. Musiken spelade upp, vi sjöngo, och alla sjöngo med oss,
jublande med i vår glädje och prisande Gud, som sänt Frälsningsarmén dit.
Herren var med oss under detta vårt första möte. Några evangelii skott
lossades, och vid bataljens slut lågo två själar sårade. Vi förde dem
till korsets fot, kallade vår fältläkare Jesus, som genast använde Gileads
läkande balsam i deras sår — de blevo helade. Glory, halleluja!»
Vid detta möte blev kandidat Emanuel Hellberg, sedermera
kommendör Booth-Hellberg, som han brukade säga, »dödligt sårad»,
och det dröjde icke länge, förrän även han blev förd till »fältläkaren».
Kårens första kapten var Annie Hartelius och assisterande löjtnant
S. Gabriel, som efter ett år själv var ledare för kåren.
I början av februari blev den nya lokalen — den första för Armén
byggda lokalen i Sverge — färdig att tagas i bruk, och den 12 februari
ägde invigningen rum. Major Ouchterlony, som ledde invigningsmötena,
föreslog att lokalen skulle kallas »Arken», ett förslag, som vann allas
gillande. Att lokalens byggmästare sedermera ständigt fick heta »gubben
Noak» är ju icke svårt att förstå.
Under nio års tid kämpade Uppsala kår en härlig och segerrik kamp
i »Arken». Stora folkskaror samlades till mötena, och många själar
räddades undan fördärv i syndens flod och gjordes till kämpar i Guds här.
Kåren kom också att utöva ett stort och välsignelsebringande
inflytande bland de troende i staden. Salvationisternas klara vittnesbörd om
helgelse och deras stora nitälskan för syndares omvändelse måste
naturligtvis verka väckande och sporrande. Och att de första tidernas
uppsalakår var full av nitälskan, därom bära många rapporter i Stridsropet
ett oförtydbart vittnesbörd, kanske alldeles särskilt, då de tala om att
»hallelujafrukosten» (morgonbönemötet, som hölls kl. 7 f. m.) var
besökt av 1,000, ja, upp till 1,500 personer.
Ibland var det ganska heta bataljer med fridstörarna. De äldre
soldaterna minnas ännu »Famnstaken» och andra orosandar och deras
upptåg. Det gick så långt, att fridstörarna organiserade sig till en liga,
som de kallade »Skelettarmén». Detta sällskap brukade på kvällarna
fatta posto vid ingångarna och avfordrade mötesbesökarna en »utträ-
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
