Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VIII. De första landsortskårernas öppnande och tidigaste strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
gjorde sin tjänst, och än i dag tala ålderstigna kamrater och vänner i
Norrköping med glädje om »gamla smedjan».
Lördagen den 11 oktober 1884 var armélokalen i gamla Vulkan
färdig, och den dagen öppnades Norrköpings I:a kår, vars första kapten
blev Annie Hartelius. En av de officerare som nedrest från Stockholm
för att deltaga i öppnandet skriver därom:
»–-vi voro beordrade och utrustade att i Andens kraft anfalla
Norrköping. Efter att hava uppnått resans mål, gjorde vi oss redo till
första anfallet, som var bestämt till lördagen den 11 okt. kl. 7 e. m. Vi
infunno oss på sagda tid i gamla Vulkan, som var till trängsel fylld
med folk, vilka tycktes begärligt invänta vad ske skulle. Som den
förunderliga Frälsningsarmén mången gång förut vågat sjunga om seger,
redan innan striden är slutad, ja, till och med innan den börjat, så
började vi även nu, oavsett om kampen skulle bli hård eller lätt, kort eller
lång, med den välbekanta sången: ’Med sång och med jubel till striden
vi gå’, och som vanligt i vår här, sände vi bud till vår härförare, alla
konungars Konung, att han skulle stå oss bi med kraften av sin anda;
första anfallet var således på knä, och vi förnummo under denna
ställning att segern visst tillhörde oss, varför kapten Hartelius med full
frimodighet svängde Andens tveeggade svärd. Vi följde henne i spåren
och vittnade om vår Hövdings oemotståndliga kraft, så som vi själva
hade erfarit hans makt och vilja att förlåta synder samt på det
fullkomligaste frälsa därifrån. Om resultatet av detta möte veta vi icke mer än
att Guds ord icke återkommer fåfängt, fastän det för våra ögon kunde
synas så, emedan den talrika åhörarskaran gav sin nyfikenhet tillkänna
på ett ganska bullersamt och av oss i den staden nästan oväntat sätt.
Emellertid skildes vi på aftonen, men samlades åter redan kl. 7
påföljande morgon, då vi tillsammans med många Guds barn hade en
riktig hallelujafrukost. Många hälsade oss hjärtligen välkomna och
önskade, att Herren ville kröna sitt verk med framgång. Kl. 11 nytt möte,
då ämnet var ’Helighet Herranom’, några vittnade därom, många flera
sökte det, vilket de gåvo tillkänna genom att komma fram till
plattformen. Kl. 3 e. m. samlades vi ånyo till ett verkligt hallelujamöte. Många
härliga vittnesbörd avlades. Bland andra talade ett fruntimmer, som
var alldeles överlycklig. Hon sade sig hava förnummit Guds Ande
ibland oss hela dagen. Hon kunde således intyga, att icke
Frälsningsarmén medfört någon villoande. Kl. 7 på aftonen blev ett
frälsningsmöte, då några följde deras exempel, som på helgelsemötet sökte en
fullkomligare frälsning. En broder talade om för oss, att en lantman
från närgränsande församling yttrat att han aldrig skulle kunna förmås
att besöka Frälsningsarméns möten, ty det vore ju en galenskap. Oaktat
detta höll han ej sitt löfte bättre, än att han, den enda och den första
från denna församling, begav sig i väg redan i lördags på vårt första
möte, vilket hade den inverkan på honom, att han ej nöjde sig med att
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
