- Project Runeberg -  Sextio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882-1942 /
81

(1942) [MARC] Author: Evald Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VIII. De första landsortskårernas öppnande och tidigaste strider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De första landsortskårernas öppnande

själv förnya sitt besök, utan likt den samaritiska kvinnan gick hem och
uppmanade sina vänner och grannar att även de skulle komma och se
vad han funnit. Under hela söndagen rådde stilla andakt, och mötena
voro talrikt besökta. Måndagen kl. halv 8 e. m. var salen åter fylld, och
det blev till följd därav, i likhet med i lördags mycket bullersamt,
vartill trängseln torde ha varit största orsaken. Poliserna, bland vilka Gud
hade lyckats frälsa några, voro behjälpliga att så mycket som möjligt
upprätthålla god ordning, och huru stormigt detta möte än var, sågo vi
dock till vår glädje tvenne själar söka och som jag tror finna frälsning.»

Mötena fortsatte under oerhörd anslutning av folk. Men stadens
bråk-makare sällade sig tyvärr redan från begynnelsen till armépubliken och
störde friden. Ofta voro väl fridstörarnas upptåg utslag av ett
missriktat skämtlynne, som då de före mötena släckte gaslågorna i lokalen eller
då de travesterade armésångerna, för vilka man ofta använde kända
och populära profana melodier, och samlade sig i ett hörn, där de med
all kraft sjöngo sina versioner av de utgivna sångerna. Men allvarliga
uppträden tillställdes också. Officerarna bodde den första tiden långt
borta från lokalen, och det hände ofta att de på hemväg från mötena
förföljdes med stenkastning av en larmande och hotfull folkhop. På
vardagskvällarna gick folket direkt från sina arbetsplatser, där man
slutade kl. 7 eller halv 8 e. m., till Armén. En del av publiken företedde
ingen synnerligen tilltalande anblick, särskilt icke den del som hade
sitt arbete vid hamnens kolgårdar och i smedjor och mekaniska
verkstäder. Ofta då officerarna och soldaterna kommo till lokalen, voro
ingångarna spärrade av folk, och det var dem omöjligt att komma in
rätta vägen. De måste därför bedja en granngårds ägare att få taga
vägen över hans tomt, varifrån de på stegar praktiserade sig över
planket till »Fästet Härolden», som armélokalen kallades. Det säges att
major Ouchterlony en gång måste bekväma sig att passera stegvägen.

Under larmet och oron gick Gud fram bland skarorna och frälste
själar. Kårens andra rapport i »Ropet» (december 1884) säger helt kort:
»Lokalen till trängsel fylld. Trettiosju själar frälsta i går afton.» Något
senare kunde man en vecka rapportera 150 frälsningssökande. Ja, det
uppstod en verklig väckelse, under vilken många djupt sjunkna blevo
frälsta och upprättade.

Den 28 mars 1885 överlämnade dåvarande stabskapten R. Perry en
fana till den nya kåren. Det rapporterades då: »Kåren består av en stor
skara soldater av alla åldrar.»

6

81

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sextioar/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free