Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VIII. De första landsortskårernas öppnande och tidigaste strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första landsortskårernas öppnande
vänner från Kasino i officersbostaden. Ofta samlades vid dessa tillfällen
en larmande folkhop utanför på gatan, så att flera poliser måste sändas
dit för att uppehålla ordningen. Mötesbesökarna måste då släppas i väg
i små grupper, som togo väg över en närliggande gård, medan man i
bostaden fortsatte att sjunga och så bibringade folkmassan
föreställningen att alla voro kvar. Den sista gruppen måste sedan under
polisskydd söka taga sig hem.
På hösten upphörde man med arbetet i Kasino, och kapten Hellberg
flyttade till Novilla, som nu blev Malmö 1 :a kårs lokal. Också här voro
fridstörarna ofta mycket svåra. Kårens vakter blevo ofta misshandlade
till blods, polismän, som tillkallades, slogos understundom sanslösa.
En gång väntade några sällar med dragna knivar på B. O. och hans
två assistenter. Officerarna hade emellertid fått poliseskort, varför de
ej blevo överfallna på gatan. De hade dock knappast hunnit genom
dörren till sin bostad, förrän en knytnävstor sten kom susande genom
fönstret, lyckligtvis utan att träffa någon. Men under allt detta var det
fröjd och glädje bland soldaterna. Det kunde hända att man slogs med
dragna knivar vid dörren — en del av stadens bråkmakare hade fått den
fula vanan att göra upp sina privata mellanhavanden på Armén —
medan man vid botbänken bad med skaror av själar och det på plattformen
rådde jubel och hänförelse.
På söndagseftermiddagarna plägade kårens underbefäl hålla möten
på landsbygden runt staden. En av dessa, nu stabsofficer, berättar om
ett sådant möte:
»Jag hade fått order att i sällskap med några soldatkamrater hålla
möte i Fosie. Mötet var icke på förhand planerat eller annonserat. Vi
måste därför hålla det utomhus på första bästa plats, vilket var planen
utanför en loge. En ’rullebör’ (skottkärra) vändes upp och ned och
blev talarstol. Så började mötet. En del folk samlades efter hand men
stod på långt avstånd från oss. Jag predikade om den förlorade sonen,
det minns jag, och efter mötet såg jag säkert värre ut än den förlorade
sonen, då han vände hem. Några närvarande slaktardrängar behandlade
nämligen mig och mina kamrater synnerligen omilt. Först sökte de
tussa sina stora hundar på oss, men då djuren ej ville anfalla oss,
gjorde deras ’hussar’ det själva. Vi lämnade slagfältet ruskiga till det
yttre, men glada och lyckliga invärtes. Hemkomna permitterades vi från
kvällsmötet på grund av vårt tilltygade yttre.»
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
