Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - IX. Andlig vårtid med sjudande liv och stark växtlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL IX
Andlig vårtid med sjudande liv och stark
växtlighet
Varje nummer av Stridsropet för 1884 — det utkom fyrasidigt
två gånger i månaden — bär vittnesbörd om att den första
kärlekens eld flammar högt och starkt inom den nya rörelsen,
som hastigt växer till inåt och utåt. Man håller möten sent och tidigt,
jämt och ständigt — alla veckodagar och fyra gånger varje söndag är
det möten, och ibland tillkommer »en hel bönenatt» mellan lördag och
söndag. Mötena äro talrikt besökta — »Upsala corps» rapporterar upp
till 1,500 personer i »hallelujafrukosten», d. v. s. bönemötet kl. 7
söndag morgon. Liv och hänförelse råder — för ett möte annonseras: »62
nya körer sjungas», och om ett hallelujamöte rapporteras: »Omkring
100 vittnesbörd avgåvos, ett tjugutal körer sjöngos, ordet ’halleluja’
uttalades fritt.» Skaror av själar bli frälsta, och soldater enrolleras.
Soldaterna visa färg och äro outtröttliga i striden. »Ropet» n:r 10
innehåller en liten notis, som är värd att beakta: »Kl. 12,30 förliden
onsdag voro några frälsningssoldater från Stockholm och Uppsala i
elevatorn (vid Mosebacke), men de glömde icke bort att det var
bönetimma. (Kl. 12,30 e. m. är F. A:s internationella bönetid. — Förf.) De
föllo på sina knän till konduktörens stora förundran.»
(Sådana episoder voro icke ovanliga i de första tiderna. Många av
de dagarnas salvationister höllo så hårt på bestämmelserna om
middagsbön, att de, när klockan slog halv ett, böjde knä, varhelst de voro. En
dag såg man sålunda två manliga officerare i bön på knä mitt på
Munkbron, där köpande och säljande skockades omkring dem i stor
förundran. En annan gång slog bönetimmen, då samma två officerare
befunno sig i en av roddtrafikbåtarna mellan Räntmästaretrappan och
Djurgården. Det blev knäfall och bön i båten, och "roddarmadamen"
och passagerarna sågo förvånade på.)
Antalet »utfall» och utpostbesök är så stort, att man måste fråga
sig hur krafterna kunde räcka till. Under sommaren hållas
frilufts-möten och sjömanövrar — redan annandag påsk har Stockholms »corps»
sin första utmarsch med »musikcorps» och 200 soldater till Lilljans,
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
