Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - IX. Andlig vårtid med sjudande liv och stark växtlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
sina poänger. Förutvarande distriktsföreståndaren i Svenska
Missionsförbundet, pastor O. W. Genander, som var med berättar bl. a:
»Det var en av Arméns första sjömanövrar. Resan var härlig.
Strålande sommarsol, sång, musik och muntert samtal. Så kommo vi till
bryggan, där vi skulle landstiga. Men här hade Armén uppgjort
räkningen utan värden.
Just som vi voro i färd med att gå i land, kom en arg herre, gårdens
och bryggans ägare, jämte en åtminstone till utseendet arg hund emot
oss. Hunden skällde förtvivlat, och hans herre skällde icke mindre.
Han frågade vem som givit oss tillåtelse att gå i land där. Så körde
han oss åter ombord. Kaptenen måste lägga ut från bryggan och
fortsätta färden.
Ingen må dock tro att detta intermezzo verkade nedslående på oss
eller förtog vårt mod. Med kraftiga hallelujarop, sång och musik
lämnade vi den stränge mannen att ensam disponera över sin från
Frälsningsarméns besmittelse renade brygga.
Kaptenen förde ångaren in i en vik. Vi måste så i småbåtar söka
taga oss i land. Det var visserligen litet besvärligt, men det gick dock.
Men härmed voro vedermödorna icke slut. Vi måste gå genom en
skog, där en mängd kreatur betade. Bland dessa fanns en arg tjur,
som icke tyckte om frälsningssoldaternas röda tröjor. Jag antar att den
tillhörde den arge ägaren till bryggan, eftersom den hade samma humör.
Det blev ett springande och skrikande i skogen. Men vi hade med oss
en hurtig trumslagare. Han gick rakt emot den uppretade tjuren, och
då den kom honom nära, började han med väldig kraft slå på den
stora trumman, med den följd att tjuren gav sig i väg, så fort den
förmådde. Och nu förstod jag att även bastrumman kunde ha någon
mission att fylla.
Vi kunde nu fortsätta, och efter dessa äventyr hade vi ett par härliga
möten i Gudby missionshus. Men aldrig skall jag glömma den
sjömanövern.»
På höstsidan hade man också sjömanöver från Stockholm till
Rådmansö och Dyvik.
Ur stockholmskårens sommarprogram 1884 må vidare nämnas: möten
varje e. m. kl. 4 på gården Reparbansgatan 7, Kungsholmen, samt
möten vid Bergsgränd 6, Djurgården, och besök på Värmdön, där
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
