Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - IX. Andlig vårtid med sjudande liv och stark växtlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
omkring krögarens disk, som fastmer inom kyrkans fasta stenmurar
och beväpnad med kappa och krage. Hur stelt, hur hårt ett folk än
må vara, Guds ord är dock mäktigt att bryta isen, och under de fyra
möten, vi höllo, sågo vi många, som voro övertygade om behovet av
verklig frälsning.» Också i Stockholm firades återseendets glädje med
en tefest, som samlat 600 personer.
Under major Ouchterlonys bortovaro hade en landsortstidning berättat
att hon i ett samtal med denna tidnings korrespondent skulle ha yttrat
att Frälsningsarméns verksamhet i Sverge måste upphöra, emedan
generalen ej ansåg det löna sig att understödja densamma. Detta kom
majoren att i Stridsropet publicera ett tillkännagivande, som bl. a. säger:
»–-får jag härmed förklara, att omförmälda berättelse saknar
all grund, vilket tydligen kan inses därav, att jag för det första aldrig
sett korrespondenten, för det andra var jag i England vid den tid, då
samtalet skulle hava ägt rum, och slutligen för det tredje har
generalen aldrig förbundit sig att underhålla någon av Arméns
truppavdelningar, utan vi måste, i likhet med de övriga, förtrösta på Gud för
vårt underhåll.»
Den 1 oktober 1884 utgick kontraktet för Ladugårdslandsteatern.
Många fruktade att Armén därmed skulle bli utan lokal i Stockholm
och att dess öde därmed skulle vara avgjort i vår huvudstad. Men
annorlunda hade Gud ordnat det.
Grosshandlare J. W. Wallin, som lärt känna Frälsningsarmén i
England och som ända från dess ankomst till Sverge i råd och dåd bevisat
sig vara en dess verklige vän, byggde en stor och ståtlig kyrka i hörnet
av Östermalms- och Floragatorna. Tanken var icke att den skulle bli
armélokal, men då Armén stod inför utsikten att bli hemlös, beslöt
herr Wallin att tills vidare ställa sin kyrka till dess förfogande, sedan
den blivit färdig.
Den 28 september kunde man hålla sitt intåg i kyrkan, där dock
endast den mindre salen på nedre botten var färdig. Här hölls nu
invignings- och helgelsemöte kl. 11 f. m., hallelujamöte kl. 3 e. m. och
frälsningsmöte kl. 7 e. m. Hela dagen rådde en sådan glädje och
segerstämning i mötena, att man stundtals knappast visste om man »var i
kroppen eller utom kroppen», och en av de gladaste var herr Wallin
själv, som under eftermiddagens möte gav uttryck för sina känslor i
ett varmhjärtat tal. Om kvällsmötet skriver »Ropets» korrespondent
bl. a.: »Näten lades ut, och vi drogo dem även i land med aderton
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
