Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - X. »Man skall förfölja eder — och sätta eder i fängelse»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL X
"Man skall förfölja eder — och sätta eder
i fängelse"
Jesu ord om förföljelse och fångenskap i Luk. 21: 12 gingo
rikligen i uppfyllelse på 1800-talets frälsningsofficerare i vårt land. På
dem kan i sanning tillämpas vad Hebréerbrevets författare säger
(10: 32—34): »Kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset
hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp
och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett
skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant.
Ty I haven delat de fångnas lidanden–-.» Ja, dessa salvationister
bevisade sig i sanning »såsom Guds tjänare, i mycken ståndaktighet,
under bedrövelse och nöd och ångest, under hugg och slag, under
fångenskap och upprorslarm, under mödor, vakor och svält–-
under ära och smälek, under ont rykte och gott rykte, såsom
villolärare, då vi dock äro sannfärdiga» (2 Kor. 6: 4—8).
En av de största svårigheterna i »den ringa begynnelsens dag» var
fridstörarlivet i mötena, vilket — såsom framgår av tidigare kapitel
— understundom växte till »upprorslarm». Tyvärr kände myndigheterna
på många platser icke sin plikt inför dessa uppträden. I stället för att
ingripa mot fridstörarna, ingrep man mot Frälsningsarmén, i stället
för att straffa överträdarna, dömde man dem som blivit offer för
överträdelserna. Detta blev upphovet till flertalet av de många
tidsrestriktionerna och mötesförbuden, som man av principiella skäl ej
ansåg sig kunna åtlyda och vars brytande förde ett stort antal
frälsningsofficerare i fängelse.
Redan år 1883 förbjöd Överståthållarämbetet i Stockholm
Frälsningsarmén att hålla möten i Ladugårdslandsteatern efter mörkrets inbrott.
Major Ouchterlony blev, som tidigare berättats, dömd till dryga böter
för överträdelse av förbudet. Hon nekade betala böterna och inställde
sig i fängelset vid Myntgatan för att »sitta av» dem men fick då veta
att böterna betalts av okänd person. Tidsbegränsningen gällde endast
Ladugårdslandsteatern och förföll i och med det man flyttade därifrån.
Sedan hördes intet om mötesförbud förrän hösten 1885, när dåvarande
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
