Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - X. »Man skall förfölja eder — och sätta eder i fängelse»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
antagandet, att Bramhall utan att äga medel till sitt uppehälle underläte
att efter förmåga sig ärligen försörja.» B. hade följaktligen ej gjort
sig skyldig till lösdriveri, men hade han det, skulle han ej hotats med
tvångsarbete, utan enligt »Kongl. Förordningen den 12 Juni 1886 till
sitt hemland försändas» — K. B. hade nämligen fått sig bekant att
kapten Bramhall »veterligen icke vore svensk medborgare».
Efter detta tillfälliga uppblossande efter en tids avtagande blevo
mötesförbudens antal allt färre. I december 1896 utfärdade
municipal-styrelsen i Hörby förbud mot möten efter kl. 9 e. m., men detta förbud
upphävdes av Kungl. Maj :t. Därmed troddes det att denna fiende var
definitivt avlivad och död. Men »liket» skulle vakna till liv ett andetag
ännu. Detta skedde 1903 i den goda staden Oskarshamn.
På grund av att några druckna personer ställt till uppträden utanför
Frälsningsarméns lokal utfärdade magistraten på stadsfiskalens begäran
»förbud vid vite av 50 kronor att avhålla sammankomster efter klockan
nio på aftonen».
Oskarshamns-Posten skrev rätt och riktigt: »— — — Roten och
upphovet är, om man vill gå till botten med saken, rusdryckerna, det
torde ingen kunna förneka.
Sedan tillkommer en annan omständighet, som nog gör att folk
av detta slag helst hålla sig till Frälsningsarmén, och det är att de i
nyktert tillstånd äro vana att gå dit, enär framställningssättet där bäst
lämpar sig för deras fattningsgåva, och då är det ju naturligt att de
även gå dit, då de äro berusade och bråkiga.
Denna olägenhet har alltid följt Frälsningsarmén överallt, beroende
på att den söker verka även bland de djupast sjunkna. Men ej vilja vi
räkna detta till ett fel hos Frälsningsarmén.
Om då på en plats som här några slagskämpar och rötägg föresatt
sig att oupphörligt ställa till bråk under mötena, bör det ej läggas
Armén till last, utan i stället dem som ej kunna skilja på sitt
uppförande, antingen de befinna sig på en kroglokal eller i ett hus, där
Guds ord förkunnas.»
Juridiskt sett skilde sig förbudet i Oskarshamn något från de
tidigare. Magistraten stödde sig nämligen på § 22 i Ordningsstadgan för
rikets städer, som lyder:
»Tredskas någon att efterkomma ordningsföreskrift, som
polismyndigheten finner nödigt att i särskilt fall honom meddela och finnes påföljd
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
