Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIII. Femårsperioden 1888—1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
növer» genom Uppland och Västmanland. De marscherade till fots,
bodde i medfört tält, besökte folket i deras hem, sålde Stridsropet, höllo
möten utomhus och i tillgängliga lokaler, upplevde många öden och
äventyr samt vunno åtskilliga själar för Kristus. Naturligtvis ville icke
»systrarna» vara sämre. I mitten av augusti startade därför en grupp
kvinnliga kadetter under befäl av kaptenerna Hanna Andersson, Elinor
Kelly och Klara Hall en liknande fältmanöver. Den räckte fjorton dagar,
hade Uppsala till utgångs- och avslutningsplats och drog fram över de
centralare delarna av Uppland. Under de fjorton dagarna bådo de
kvinnliga kadetterna med trettio själar.
Den första stabsmusikkåren bildades år 1888. Stridsropet omnämnde
dess ursprungliga syftemål med bl. a. följande ord:
»Det inträffar icke så sällan att en musikkårs tjänstgöring påfordras
vid ett tillfälle, då våra musikanter för sina sysselsättningars skull äro
förhindrade att tjänstgöra. Vid sådana tillfällen är det av oskattbart
värde att äga en musikkår, på vars tillgänglighet man ofelbart kan lita.»
Uttalandet gällde förhållandena i Stockholm, och ett antal
spelkunniga officerare, förordnade vid högkvarteret, bildade en hornmusikkår.
Torsdagen den 11 oktober nämnda år ledde dåvarande stabskapten E.
Hellberg i Templet ett invignings- och farvälmöte för musikanterna,
som följande dag startade för en kollekteringsresa till förmån för
instrumentköpet. Denna rundresa, som utsträcktes till alla kårerna i landet,
utföll så väl i varje avseende, att man därigenom fick uppslaget till en
ständigt resande musikkår. Till en tid bestod denna fortfarande av
officerare — sex till antalet jämte en trumslagare — men i den mån
officerarna behövdes på andra poster, ersattes de av soldater. Musikkåren,
som efter hand ökades till tolv man, blev snart för sin goda musik
beryktad över hela landet, och närhelst stabsmusikkåren annonserades,
fylldes de största lokaler som stodo till buds. Ledare var Otto Lundahl,
vars namn för alltid är inskrivet i Frälsningsarméns musikhistoria.
Bland den första stabsmusikkårens medlemmar märkas överstarna A. R.
Assarsson och G. Hielm samt överstelöjtnant Hj. Frisk. Stabsmusikkåren
var en stående institution till år 1923, då den måste nedläggas på grund
av krigsårens ekonomiska efterverkningar.
Försakelseveckan hölls den 4—10 november. Högkvarteret bad om
15,000 kronor för att kunna anskaffa eget tryckeri, och insamlingen gav
också den summan.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
