Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIII. Femårsperioden 1888—1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
kommunikationsmedel ha använts. Förutom järnvägarna–-även
ångbåtar, segelbåtar, roddbåtar, hästar, vagnar, slädar och spårvagnar
–-. Den sträcka vi färdats utgör 750 svenska mil.»
4. »Jag fick en dag i veckan veta att ett teatersällskap, som f. n.
uppehåller sig i vår stad, ämnade spela ’Frälsningssoldaten’ en av
aftnarna. Jag hade tänkt att ha soldatmöte den aftonen, men när jag fick
veta detta, inställde jag soldatmötet och bjöd allmänheten till ett
offentligt möte, då de skulle få se och höra den verkliga frälsningssoldaten.
Sagda afton kom, och vi hade ett kraftigt möte —–-segern var vår.
Vi hade, allt sedan vi fingo veta vad dessa människor ämnade göra,
bett Gud att han skulle göra allt om intet för dem–— de måste
av någon orsak inställa sin föreställning.
Det omtalade sällskapet hade under veckans lopp bevistat varje möte
(troligen för att studera sina roller).–-en av aktriserna hade
yttrat till en av sina kamrater: ’Ja, men de som äro verkligt frälsta
ha det nog roligare än vi’.»
5. Söndagen den 14 september gjorde Strömstads kårs lilla
kämpa-trupp en sjöresa till Rossön för att där hålla möte. Då vår lilla båt
gled in mellan öarna, upptäcktes något föremål framför oss i vattnet.
Då vi kommo närmare, fingo vi se att det var två havsinvånare, som
kämpade med varandra på liv och död. Det var en sälhund, som hade
en stor torsk i sitt gap. Som sälen andas genom lungor, måste han hålla
sig över vattenytan, och nu kommo frälsningssoldaterna med i striden.
Sälen måste släppa sitt tag, och torsken kom i våra händer. Torsken
blev nu ordentligt slaktad, under det sälen var djärv nog att stanna
och se efter vem som slutligen skulle ha rovet, han eller Frälsningsarmén.
Som vår Gud såg att vi ej kunde få någon kollekt den dagen, ty folket
hade gått till kyrkan, så styrde han sälen i vår väg med denna stora
torsk, som kaptenen sedan sålde för 1 krona 50 öre. Vi ha i sanning
en underbar Gud!»
Redan år 1889 hade kommendör Ouchterlony känt en särskild maning
att på Frälsningsarméns sätt bringa evangelii glada budskap till
befolkningen i västkustens skärgård. Resultatet därav blev att en segelbåt
förhyrdes, en frälst skeppare engagerades att föra den, och tre
frälsnings-officerare beordrades att tjänstgöra som expeditionens andliga personal.
Båten kryssade ett par tre månader i de bohusländska farvattnen, och
dess besättning gjorde ständiga strandhugg för att sälja Stridsropet,
besöka folket i deras hem för andliga samtal och hålla möten. »Marinens»
strävan blev icke utan resultat och uppmuntrade till fortsättning.
Ungefär vid samma tid hade en av Arméns i England rika vänner
skänkt generalen sin lustjakt, en snabbseglande, 84 fot lång skonert på
något mer än 43 registerton, för att den om möjligt skulle kunna bli
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
