Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIII. Femårsperioden 1888—1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femårsperioden 1888—1892
fanns 133 kårer. Sammanlagt höllos under året vid alla landets kårer
61,000 möten, och i dessa begärde omkring 23,500 män och kvinnor
förbön. Stridsropets upplaga nådde 40,000 exemplar per vecka, och
man började sikta på 50,000.
En dag i början av 1891 kallade kommendör Ouchterlony på
dåvarande kapten Hanna Andersson. »Hör du Hanna», sade kommendören,
»nu skall du resa till Eskilstuna och predika för smederna. Ja, det
skall nog bli hårt. De likna i mycket det material de handskas med,
men du — ja, du ska’ klappa på dem med Guds ords hammare, och
den skall, som du vet, komma dem att mjukna.»
»Hanna» for gladeligen åstad. Om en vecka kunde hon rapportera
att ett hundra själar fått nog av »Guds ords hammare» och bedit om
nåd i Jesu namn. Efter tre månader meddelade kaptenen att 700 själar
sökt frälsning och att kåren räknade 146 soldater och 50 rekryter.
Hon hade gjort skäl för sitt »smeknamn» Bergsprängerskan!
I början av september skriver kapten Andersson i »Ropet» bl. a.
följande:
»Ordningsmaktens innehavare här, som äro värda allt beröm,
förstodo oss ej riktigt i början. De ville i sin välmening hindra trängseln
vid plattformen och sade: ’Hur skall det bli, kapten? Skall det se
ut så här? Kan ni ej ta in folket i den lilla sälen?’
’Nej, det skall se ut så här på Frälsningsarmén’, sade jag, och inom
några minuter, medan vi samtalade, blev det överfullt med
frälsningssökande både nedanför och på plattformen samt i den lilla lokalen också.
’Se’, sade konstapeln, ’alla människor tränga sig fram!’
’Ja’, sade jag, ’det är meningen att de skola göra så, ty de skola
bli frälsta.’
Då lconstaplarna skulle utrymma lokalen efter mötenas slut, så hände
det ibland, då de vänligt lade sin hand på någons axel och bådo den
gå, att densamme började gråta. Men ganska snart förstodo
konstaplarna denna underbara företeelse och funno, att det bästa de kunde
råda dessa bedrövade själar till att göra, var att gå fram till botbänken
och låta frälsningssoldaterna bedja Gud för sig. Och det hände till
och med, då de bedrövade voro blyga och ej vågade gå fram själva,
att poliserna ledde dem fram. Många av de bedrövade hade poliserna
måhända mången gång lett till finkan, men nu fingo de leda dem till
Frälsningsarméns botbänk. Ära vare Gud!»
Eskilstuna kår utvecklade sig ovanligt fort till en stor och andligt
stark kår. Men redan efter tre år hade den att genomgå en kris, som
skakade den ända ned till dess djupaste grundvalar och lade mycket
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
