Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XV. Frälsningsarmén på den svenska landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén på den svenska landsbygden
den mycket utbasunerade invigningsfesten, varvid över 500 personer
voro tillstädes, somliga inne hos Armén, somliga utanför på backen.
Nu var tiden inne att taga upp kollekt, och varje besökande, som
lyckats tvinga sig in i salen, fick punga ut med 25 öre. Skramlingen
lärer ha gått upp till över 90 kronor, men så fingo de nyfikna nu
också höra ljudet ej allenast av trummor och basuner, utan av
klarinetter, trumpeter, trianglar och grytlock, vilket allt utgjorde den
ljuvligaste musik, som någonsin hörts i denna landsändan. På
eftermiddagen var ny sammankomst med skramling. Resultatet lär den gången
visat sig ännu bättre än förra gången, varför musiken gjorde sin flit,
de stora grytlocken slamrade, och trummorna åstadkommo ett hiskeligt
dunder. Och så vart äntligen afton den dagen.»
Så började Alunda kårs strid, som ofta varit mycket hård. Det fanns
en tid, då Alunda i officerskretsar omtalades nästan som en
deportationsort. Orsaken därtill var det isolerade läget och de svåra
fridstörarna. Alla fönster i bostad och lokal måste förses med kraftiga
träluckor för att inte glasrutorna skulle bli sönderslagna, ja, man måste
t. o. m. för fridstörarnas stenkastnings skull ersätta det gamla
tegeltaket med plåttak. En nuvarande stabsofficer berättar om sin första
kväll i Alunda:
»Efter det offentliga mötet höllo vi på att bereda vår enkla måltid,
då vi hörde ett våldsamt bombardemang på ytterdörrarna till
köksingången. Jag gick mot dörren men hann ej öppna, då en del av
dörren slogs in och ett par halvrusiga män kommo emot mig. De
svängde en stor kniv framför mitt ansikte, härjade vilt i köket och
åto upp vår kvällsvard. Min kamrat och jag funno det lämpligast att
hålla oss på defensiven. Emellertid lyckades vi få bud med bön om
hjälp till länsmannen, men han hade främmande, ville ej överge sina
gäster och lämnade oss åt vårt öde. Fridstörarna, som blevo igenkända,
blevo dock sedermera ställda inför rätta och fingo betala för sin
skadegörelse.»
De senaste åren ha förhållandena ifråga om publikens uppförande
fullständigt förändrats. Nu råder lugn och god ordning i mötena. Och
kåren är i alla avseenden på frammarsch. Den har både horn- och
strängmusikkår — icke mindre än tjugufem soldater spela
stränginstrument. I söndagsskolan hemma i lokalen och i sex filialsöndagsskolor
finnas sammanlagt 175 barn inskrivna. Vid en av utposterna har man
två söndagsskolor och en ungdomslegion. Här ha soldaterna insam-
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
