Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XV. Frälsningsarmén på den svenska landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
kvällens offentliga möte kom han och böjde sig vid botbänken. Då
kom han äntligen igenom. Hans hustru hade varit frälst i trettio år
och under hela denna tid bedit för sin man samt bevisat honom kärlek
och vänlighet, vilket han dock endast belönade med hugg och slag. Då
nu mannen på tisdagskvällen kom sent hem, låg hon förskräckt i sin
säng vid tanke på att han möjligen var full och våldsam. Försiktigt
tittade hon slutligen fram under täcket och frågade: ’Var har du varit,
Pelle?’ — ’Jag har blivit frälst i kväll’, blev mannens svar. ’Ja, hu då’,
utropade hustrun utan att i hastigheten tänka på vad hon sade. Hon
trodde nämligen att mannens tal var ett rått skämt och fruktade det
värsta. Emellertid såg hon att mannen tog fram en bibel och läste samt
lade märke emellan bladen. Nästa morgon gick mannen upp, kokte och
drack kaffe, läste i Bibeln och gick ut för att ge hästarna foder. Då
han dröjde, blev hustrun orolig och linkade ut till stallet för att se
hur det var. Till sin stora bestörtning fick hon se honom på knä,
bedjande. Då rusade hon in i stugan och ropade i blygsel: ’I trettio år
har jag bett för honom, och då han nu blivit frälst, så kan jag inte tro
att det har skett!’ Det blev en stund av förnyelse för hustrun. Och så
vart det lycka och glädje i det hemmet, ty ett under hade skett —
’Storsnyggan’ var en ny människa.»
Dessa berättelser äro från tiden före kårens öppnande och den
närmaste tiden därefter. Den av Kårström med mångas hjälp uppförda
lokalen överläts snart nog åt Frälsningsarmén, som där fortsatte arbetet.
Fridstörarlivet var ett gott stycke fram i kårens historia en stor
svårighet. Det hände att officersbostaden blev så svårt utsatt för
stenkastning, att officerarna måste söka skydd under sängarna, och vid något
tillfälle lär det ha hänt att druckna våldsmän sökte köra in i lokalen
med häst och vagn. Men också i Delsbo ha förhållandena förbättrats —
kåren står som segrare icke endast ifråga om skick och ordning i mötena
utan också i rent andligt avseende. Den har vunnit många i bygden för
Guds rike.
På en sträcka av mindre än tio mil rinner Västerdalälven i sitt
nedre lopp förbi sex »tätbygder» — tätare befolkade än t. o. m. Skånes
jordbruksdistrikt — där Frälsningsarmén har fästen och kårer. Dessa
äro, tagna medströms: Malung, Äppelbo, Vansbro, Dala-Järna, Nås
och Dala-Floda.
Denna grupp kårer har en historia, så rik och intressant, att den
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
