Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XV. Frälsningsarmén på den svenska landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
ögon, medan denne förste av bygdens söner, som slutit sig till den
underliga Frälsningsarmén, avlade ett enkelt vittnesbörd. Han uppmanade
dem som icke hade det rätt ställt med Gud att begära förbön. När han
slutat, reste sig länsman Stadig och sade med av rörelse darrande
stämma: »Den förste som skall hava förbön är jag, ty du äger vad jag ännu
icke har.» Det blev bönerop och bekännelser och tacksägelser i
Oppsa-Halvars stuga, och när man slutat, kunde sju själar vittna att de i det
mötet funnit frälsning.
Nol-Karis-Erik fortsatte nu att vittna om Herren i möten och under
besök i hemmen, medan han vandrade omkring från by till by, och
många själar blevo frälsta. Somliga tyckte inte om detta och sökte
hindra honom. »Han har naturligtvis betalt från Stockholm för varje
själ han frälsar och tjänar grova pengar på det där geschäftet. Varför
skulle han eljest vara så ivrig? Inte skulle han gå omkring i bänkarna
och tala direkt med folk, sedan han predikat, om han inte tjänade
pengar på det.» Länsman Stadig fortsatte även han sitt arbete för Guds
sak, höll möten, dels ensam, dels tillsammans med Nol-Karis-Erik.
Påskveckan 1888 t. ex. var länsmannen-evangelisten i Lima och höll
sammankomster, under vilka åttio själar sökte Gud. Han hade då blivit
hjälptruppsmedlem i Frälsningsarmén.
Vid denna tid hade till Ytter-Malung återvänt malungskarlen
Nyhus-Jonas, som vistats i Vaxholm och där blivit frälsningssoldat. Han började
även han arbeta för Herren i hemtrakten. Så spred sig frälsningselden
i Västerdalarna, och man började bestorma Frälsningsarméns
högkvarter med böner om att kårer skulle öppnas däruppe. Nyhus-Jonas
lyckades förhyra bönehuset i Ytter-Malung, och därför blevo malungsborna
först bönhörda, ehuru man i Äppelbo redan hade femtiotvå rekryter och
ett hundra nyfrälsta, vilka under sergeant Larssons ledning arbetade
som en riktig armékår. Kapten och fru J. E. Sundkvist sändes att öppna
kår i Ytter-Malung och med dem följde två kvinnliga officerare, kapten
Danielson och löjtnant Ewers, vilka skulle bliva kårens första
befälhavare. Den lilla officerstruppen tog vägen över Äppelbo, där de
lördagen den 22 mars 1890 höllo möten. På söndagen fortsatte de till
bestämmelseorten, där de dock icke kunde hålla möte förrän tisdagen
den 25. Ett tjugutal kamrater från Äppelbo med sin sergeant och
länsmannen i täten kommo i åtta hästskjutsar för att deltaga i detta möte.
En sak, som i öppningssammankomsten väckte förvåning, var de
kvinnliga officerarnas framträdande. Folket i dessa trakter var nämligen full-
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
