Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XV. Frälsningsarmén på den svenska landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén på deri svenska landsbygden
komligt ovant vid kvinnopredikan. Nu började här uppbyggas en
armékår, allt medan man vann många människor från synd och värld till
rättfärdighet och Guds rike. I juni månad rapporterades den första
soldatinvigningen. Meddelandet slutade: »Vi ha redan ryckt sjuttio
kämpar från djävulen. Pris ske Gud!»
Äppelbo kom icke långt efter Malung. Den 1 juni 1890 öppnades
kåren där. Och att icke Äppelbo blev god etta i Västerdalarna berodde
på att man icke fick en lokal man hoppats få. Det var i det närmaste
bestämt att Armén skulle få övertaga missionshuset i Born. Men så
fingo armékärvarna i Äppelbo återbud i sista stund. Sergeant Larsson
och hans trupp fick ej heller längre tillfälligtvis använda vare sig
bönhuset eller »bönhuskammaren», där enskilda möten hållits. Man beslöt
då att tills vidare uppföra en provisorisk lokal — ett brädskjul, som
många villiga händer reste upp på en enda dag. I detta skjul öppnades
Äppelbo kår av kapten Sundkvist, och dess första ledare blevo kapten
Ringkvist och löjtnant Falk. Vid öppnandet funnos redan nittiosju
rekryter — sannolikt något fullkomligt enastående i svensk arméhistoria.
Snart nog började lokal uppföras, och denna stod färdig att invigas
den 30 november öppningsåret. Dessförinnan hade man i skjulet hållit
den första soldatinvigningen, då nittio rekryter mottogo soldatpass.
Redan från början hände det att fröjden i mötena blev så stor, att
sång och handklappning och amen- och hallelujarop icke räckte till
för att giva den utlopp. Det goda äppelbofolket måste helt enkelt lyda
Davids ord i Psalm 149: 3. »Må de lova hans namn under dans.» Då
rymdes bänkarna i »bönhuskammaren» undan, och då blev det liv och
rörelse, »ett lustigt väsen inför Herrens ansikte». En gång hände det att
lampan i taket hoppade ur sin hållare och krossades mot golvet, där
elden i den utrunna fotogenen måste släckas med pälsar och andra
ytterplagg — hade man då ej varit påpasslig, hade lätt en olycka kunnat
inträffa. De oomvända stodo utanför kammaren och tryckte näsorna
platta mot fönsterrutorna för att bekika det egendomliga skådespelet.
Men sensationslystnaden fick föga mättnad, ty allt skedde i tukt och
ära. Nol-Karis-Erik tillät Andens frihet men höll god ordning och lät
icke köttet taga sig friheter.
Nitälskan fanns det också i skaran. Rekryterna och sedermera
soldaterna gingo till Vansbro, Dala-Järna, Nås och Dala-Floda och många
andra platser med frälsningens glada budskap och banade så vägen
15
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
