Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XV. Frälsningsarmén på den svenska landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén på den svenska landsbygden
därefter hittade han på landsvägen en pappersbit, på vilken det var
tryckt några strofer om Jesu blod. Han läste och fann frid. Sedermera
kände han en oemotståndlig maning att återvända till Sverge för att där
predika Jesus Kristus på platser, varest han tidigare predikat otro.
Pingstdagen höll Jernberg sitt första möte i Myrbacka missionshus.
Nyfikenheten hade lockat massor av människor tillsammans för att
se och höra den forne otrosagitatorn. Jernberg bad att Gud skulle låta
Anden falla, så att huset skakades. Detta uppfylldes icke bokstavligt,
men mötet blev dock begynnelsen till en andlig väckelse, som skakade
hela Dala-Järna socken. Den första effekten av mötet i missionshuset
blev dock ett starkt motstånd mot Jernberg. Socknens kyrkoherde
dundrade mot »villoläraren», och missionshuset stängdes för honom. Det
gick så långt, att ingen vågade härbärgera Jernberg. Han hotades t. o. m.
till livet. Men så kom vändningen. Många Guds barn blevo uppväckta, och
oomvända blevo frälsta. Snart var där i Järna en rörelse av sådan
omfattning, att man i decennier brukade den som utgångspunkt för sin
tidräkning och sade: »Det var före Jernbergs väckelse», eller: »Det
inträffade efter Jernbergs väckelse.»
Jernberg hade mött Frälsningsarmén i England. När han talade om
Armén, brukade han säga: »Jag mötte den där borta i England, och
jag kröp ned på knä tillsammans med salvationisterna.» Stridsropet
rekommenderade han, och man skaffade exemplar av tidningen, som
gingo ur hand i hand och lästes med stor förtjusning.
Så kom Nol-Karis-Erik till Västerdalarna och började sin mission
där. Han besökte även Dala-Järna, och Jernbergs trogna samlade sig
kring honom. Där fanns särskilt en grupp på några tiotal, som höll
sina egna möten, vilka ganska mycket gingo i arméstil. Det var väldigt
liv i stugorna, då denna flock kom tillsammans. Ibland kunde man
t. o. m. få se dessa »jernbergiter» komma marscherande landsvägen
fram, sjungande armésånger och med en röd näsduk på en käpp som
fana. De kloka tyckte att detta var förfärligt och bådo både länsman
och präst om hjälp mot »vettvillingarna», som dock icke läto sig
skrämmas vare sig av kyrkliga eller världsliga myndigheter.
Emellertid hänvände sig ledarna för denna grupp till
Frälsningsarméns högkvarter med begäran att kår skulle öppnas i deras socken.
För att så skulle kunna ske, måste man ha lokal. Men jordägarna ville
ej sälja tomt till sådan. Äntligen lyckades man få lämplig mark, och
grundläggningsarbetena började. Men nu slog fientligheten ut i full låga.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
