Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XVII. Verksamheten bland dövstumma och blinda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Verksamheten bland dövstumma och blinda
på Frälsningsarméns härbärge, och kaptenen uppehöll sedermera
förbindelse med dem genom dess officerare. Nästa söndag kommo de båda
männen till Templet, där kapten Wilkens tolkade för dem. Den ene gick
till botbänken och blev frälst, och kort därefter blev också den andre
omvänd.
Nu började kapten Wilkens hålla regelbundna möten för dövstumma
i högkvarterets väntrum, ett möte under veckan och två varje söndag,
och hennes tre kärvar inbjödo sina tysta bröder och systrar. Mellan tjugu
och trettio brukade samlas på söndagseftermiddagarna, då antalet var
störst. I mars 1895 invigdes en dövstum till soldat, och fyra antogos som
rekryter, och från denna händelse räknas dövstumverksamhetens
officiella tillkomst. Under kongressen detta år höllos flera enskilda möten
för dövstumma, för vilka också tolkades i de offentliga mötena. På
eftersommaren och hösten företog kapten Wilkens en resa i landsorten
för att intressera för den regelbundna och organiserade verksamhet bland
dövstumma, som kommendören genom upprop i Stridsropet för den 15
juni förklarat påbörjad.
Kapten Oktavia Wilkens var sålunda redan avskild för detta arbete,
och detta hade officiellt startats. På hösten 1895 tog det fastare former
i huvudstaden. En passande lokal jämte tillhörande bostad i
Södermannagatan 1 förhyrdes från 1 oktober 1895. Lokalen invigdes högtidligt av
kommendör Ridsdel söndagen den 18 oktober. Därmed var Sverges
första dövstumkår, som också var den första i världen, öppnad, och
Frälsningsarmén hade på allvar begynt sin rikt välsignade verksamhet i »den
tysta världen», som då i betydligt högre grad än nu var isolerad och
lämnad åt sitt öde.
Intet annat kristet samfund hade ännu börjat arbeta bland dövstumma.
De dövstumma barnen undervisades för konfirmationen av lärare vid
dövstumskolorna och konfirmerades sedan av präster, som tolkades av
dövstumlärare. Därefter lämnades de dövstumma i regel utan varje
möjlighet att få »höra» Guds ord. Frälsningsarméns dövstumverksamhet
kom därför som något i hög grad av behovet påkallat och blev
banbrytande och vägvisande både för statskyrkan, som nu har sina särskilda
dövstumpräster, och för de frikyrkliga samfund, vilka bedriva sådan
verksamhet. Också för Armén i andra länder, främst de skandinaviska,
blev dövstumverksamheten i Sverge moderrörelsen.
I lokalen vid Södermannagatan tog verksamheten genast god fart.
Man höll sju möten i veckan, fem för vuxna och två för barn. Man be-
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
