Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XVIII. Femårsperioden 1898—1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femårsperioden 1898—1902
hetare vunno den stormiga 20 april, åter skall börja kringskäras,
utlämnas åt myndigheternas tillfälliga nycker.
En samfälld protest från alla, som hålla på att denna ett fritt folks
naturliga rätt icke skall offras åt polisgodtycket, är här på sin plats. Vi
skola icke lämna åt Sv. Morg. och gelikar den ära de icke förtjänat, att
för en gångs skull ensamma försvara en rättvis sak.
Hj. B—g.»
Detta var dock icke det första försöket att i vårt land förvärva den
gatudemonstrationsrätt som Armén från begynnelsen ägt i sitt
moderland. Redan under Frälsningsarméns allra första dagar i Stockholm
anhöll major Ouchterlony officiellt om sådant tillstånd men nekades.
När sedan rätten att hålla möten vid vilken tid som helst erövrats, tack
vare många officerares villighet att därför lida fängelsestraff, ansågo
somliga fältofficerare att vägen till demonstrationsrätt också måste
vinnas genom att trotsa myndigheternas förbud och lida straffet därför. I
början av 1890-talet anordnade de befälhavande officerarna vid
Stockholm I, II och III några marscher i huvudstaden. Bl. a. marscherade
II:ans chef, kapten Gustaf Blomberg, med sin hornmusikkår från
lokalen vid Pipersgatan till gårdsmöten i Kungsholmsgatan 46, en sträcka på
ungefär 1,000 meter. Andra eller tredje gången man marscherade blev
kapten Blomberg anhållen av polisen och dömdes till böter, som
avtjänades med en veckas fängelsevistelse.
Emellertid ansågo Arméns ledare icke att detta tillvägagångssätt borde
brukas för att förvärva demonstrationsrätt och förbjöd detsamma.
Nuvarande överste Blomberg blev sålunda den ende som för denna frihets
skull fick lida straff.
I samband med kongressen skedde en stor stabsförflyttning. Nästan
alla divisionsofficerarna och ett antal andra stabsofficerare bytte
förordnanden.
Ungefär samtidigt fick kommendör och fru Oliphant uppbrottsorder
och sade farväl i slutet av juli för att taga befäl över Frälsningsarméns
trupper i Tyskland. Det slutliga farvälmötet, som hölls i Templet, var
storartat. Före sin avresa från Stockholm var kommendören kallad till
privat audiens hos konung Oscar II, som gav uttryck för sin
uppskattning av Frälsningsarméns verksamhet och särskilt kommendör och fru
Oliphants arbete.
Den femårsperiod som kommendör Oliphant var territoriell ledare
blev en tid av stor yttre framgång för Frälsningsarmén i Sverge. Söker
man förklaringen till dessa framgångar, måste man helt naturligt bl. a.
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
