Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XVIII. Femårsperioden 1898—1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
borg V, Hemse, Slite och Gravarna (1900); Kiruna, Lindesberg och
Torsby (1901); Årjäng, Malmö II, Bergkvara och Tärnsjö (1902).
I Vänersborg hade kapten Hanna Andersson redan i början av år
1886 hållit några möten. Hennes berättelse därom är intressant. »Då jag
häromdagen», skrev kapten A., »kom till Vänersborg för att hålla
möten, var det ingen, som vågade att taga emot mig, utom den yngling, som
hade bett mig komma dit. Han hade rest mig till mötes och skulle
sammanträffa med mig en station före Vänersborg, varest jag ock skulle
byta tåg. Detta skedde så hastigt att han ej såg mig, utan fortsatte på
det tåg, med vilket han kommit, i den tron att jag skulle komma med
nästa tåg, och han skulle möta mig vid en annan station. Alltså kom jag
alldeles ensam till Vänersborg och gjorde mitt första inträde hos en
baptist. Vårt första samtal blev förstås om titlar och märken. Han sade
till sin hustru att hon skulle giva mig middag, men hon var så rädd för
mig, att middagen blev inställd den dagen. Halleluja! Det var otänkbart
att få hålla något möte på lördagskvällen, men baptisten kände sig så
orolig att hysa mig inom staden över natten, att han måste sammankalla
sina vänner till ett enskilt möte på aftonen, då jag skulle få tala och
man sedermera skulle komma överens om vad som vore att göra.
Omkring 100 personer voro närvarande. Staden äger ej mer än 150 troende
kristna, och bland dessa är hälften baptister och hälften lutheraner.
Baptisterna hava av missionen hyrt missionshuset för varannan söndag,
och varannan söndag äro de lutherska vännerna samlade där. Då jag1 nu
stod upp och sade att jag skulle hava ett möte, syntes de närvarandes
sinnen av blotta förskräckelsen spända till stor uppmärksamhet, men
inom femton minuter gräto nästan alla. Då jag hade slutat, frågade jag,
om någon ville giva Gud ett tack för detta möte. Då stod den baptisten,
som hyste mig, upp och sade: ’Herren vare evinnerligen tack och lov
för detta möte. Sådant hade jag aldrig väntat i kväll. Här ha många
fördomar ramlat och icke minst från mitt hjärta.’ På söndagen kl. 11 f. m.
hade jag möte för allmänheten. Det sades att 300 personer voro
inpackade i den lilla salen, men mycket folk lyssnade utanför. Då de nu för
andra gången hade hört mig tala, utlyste jag möte till kl. 7 e. m. på
samma ställe, men efter mötets slut samlade baptistpastorn styrelsen i
missionsföreningen och sade: ’Vi böra icke förhindra denna kvinna att
tala i missionshuset i kväll’. De utlyste möte därstädes för mig kl. 7 e. m.
Omkring 800 personer voro närvarande, och lika flitigt som vi, Arméns
folk, vifta med våra näsdukar, lika flitigt använde de här närvarande
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
