Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIX. Fjällmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
ett brev, som år 1904 tillställdes Stridsropet med begäran om
publicering. Det var undertecknat av en lång rad lappar och lydde:
»Vi undertecknade nomader i Frostvikens socken önska tillkännagiva
vårt hjärtliga tack till Gud att han har uppväckt intresse inom
Frälsningsarmén, så att detta intresse har blivit mer än blott fagra ord, utan
att missionärer av deras officerare komma till oss och här i våra fjäll
och dalar bedja till Gud med och för oss, vi önska härmed att vårt tack
skall genom det för oss så kära Stridsropet bliva fört bortom våra fjäll
till alla Arméns och våra vänner både i Sverge och andra länder, som
hava skänkt medel till Arméns missionsverksamhet ibland oss, särskilt
vilja vi tacka våra vänner i Highgate kår i England, som visat sitt intresse
i form av flera hundra kronor till Arméns mission ibland oss, och vi
önska att Gud måtte styrka och välsigna till kroppar och själar de
officerare som komma till oss färdandes fram 100-tals mil, dels på skidor,
dels till fots uti alla sorters olika väder, på somrarna vadande över
bäckarna och trampande de blöta kärren och myrmarkerna samt på vintern
strävande över snööknarna, ihågkommer, edert verk i Herren är icke
fåfängt, vi bedja för eder.»
Följande utdrag ur en rapport till Stridsropet om en missionsresa i
fjällen visar vilka strapatser en sådan har att bjuda på. Denna resa
tillhör dock icke de besvärligaste. Stabskapten Ernst Länder, nu
pensionerad, vilken längre än någon annan svensk officer arbetat bland
fjällfolket, skulle kunna berätta om äventyr, då livet hängt på ett hår.
»GENOM VÄSTERBOTTENS FJÄLLBYGD.
Efter kongressens slut och ett par dagars vila rustade vi oss för
sommarens långa fjällresa. Fredagen den 24 juli kl. 5 e. m. voro vi redo att
anträda densamma. Solen strålade från en molnfri himmel, då vi i sakta
mak rodde över den vackra Volgsjön. Efter en timmes rodd voro vi över
vid den andra stranden, och efter ett sista farväl till den vän, som hjälpt
oss över sjön, började vi vår vandring genom skogen, med Malgovik som
mål för dagen. Många steg hade vi dock icke tagit, förrän vi förstodo
att de beryktade västerbottniska myggen skulle bliva våra
fruktansvärda följeslagare. Då vi någon gång för ett ögonblick stannade, blevo
vi formligen belägrade av tusentals blodsugande myggor. — — —
I Malgovik bereddes oss hos vännerna Wikströms ett gästfritt hem för
natten. Följande dag hade vi tänkt att nå Granliden, där vi ämnade
tillbringa söndagen. Men efter att ha vandrat 3^2 mil på eländiga vägar och
i tryckande värme (över 30 gr. C.) samt därtill ännu värre anfäktade
av-myggen än föregående dag, voro vi glada att få vila ut i Strömnäs över
natten. Till Granliden kommo vi dock på söndagsmorgonen.–—
Måndagens väg gick förbi byarna Strömnäs, Skönvik och Stalon till
Doris, omkring tre mil. På sjön emellan Strömnäs och Skönvik över-
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
