- Project Runeberg -  Sextio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882-1942 /
265

(1942) [MARC] Author: Evald Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIX. Fjällmissionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fjällmissionen

vi färdades över, och det såg ut som skulle vi ryckas med strömmen.
Dock även här var Herren med och hjälpte oss; hans namn vare evigt
lovat! Då vi slutligen kommo fram, var det för sent att anordna något
möte den kvällen. Men Gud ställde så att nästa dag låg en tjock dimma
över fjällen, varvid vi med eller mot vår vilja tvingades att stanna. Vi
använde dagen att besöka och samtala med folket. Min kamrat gick ända
till Norge för att annonsera aftonens möte. Detta var ju också rätt
storartat, då icke mindre än tre folkslag voro representerade: svenskar,
norrmän och lappar. Tillsammans voro vi ett 30-tal personer, därav rätt
många tillhörande de minsta i denna världen. Dessa togo tyvärr en
alltför högljudd del i mötet. Då de svenska barnen tröttnade att gråta, togo
de norska vid, och då dessa slutade upp, voro de små lapparna redo att
fortsätta. Kanske det gick i motsatt ordning, ty för mig tycktes det vara
svenska alltsammans. Nog var det svårt att under dessa förhållanden
komma igenom med mötet, men församlingen tycktes icke låta sig störas
av det, och jag hoppas Gud fick välsigna något hjärta. Här hade icke
hållits någon religiös sammankomst på många år.

Nästa dag vid middagstiden skingrades tjockan, och vi fortsatte vår
väg med det ltø mil avlägsna Alpvattnet som mål. Här hoppades vi
finna en del av våra nomader. Då vi välbehållna fram på eftermiddagen
nådde målet var allt folket borta i renskogen, utom en gammal gumma.
Och som ingen väntades hem på länge, fingo vi göra vad vi kunde för
den ’åhörarskara’ vi hade. Hon hade nyligen blivit änka och berättade
för oss att förra sommaren hade Frälsningsarmén varit i hennes kåta en
hel dag och läst och sjungit för hennes man, som redan då var sjuk. På
min fråga, om han var frälst, då han dog, förklarade gumman att
prästen i Lycksele, där mannen dog, hade sagt att om någon skulle komma in
i himmelen, så skulle det vara hennes man, så salig var han. Själv
tycktes hon dock, tyvärr, icke ha någon åtrå efter att komma dit. Som alla
voro borta, vilka kunde rott oss över, måste vi gå omkring den 1 y2 mil
långa sjön, som därigenom gjorde vägen dubbelt så lång. Och dessutom
måste vi över den ganska svåra Kopenbäcken. Vi funno dock ett
vadställe, där vattnet icke steg oss högre än till midjan, och kommo lyckligt
över. Vid en väldig brasa torkade vi så under en timmes tid våra kläder
och skyndade i väg igen för att hinna till en fäbodvall vid Bleriken till
natten.

Vid 5-tiden hunno vi fram och välkomnades av tvenne gummor, som
voro hemma. Fäbodstugan utgjordes av en liten jordkula. I den ena
ändan stodo sex kor sammanpackade, och i den andra var eldstad, kök och
sängkammare för gumman, och tidtals även för hela familjen. Ett hörn
gjordes nu i ordning för oss, där vi skulle få bo. Sedan vi förplägats
med det bästa huset förmådde, läst något Guds ord och befallt oss i
Herrens hand, visade gumman oss vår bädd, tilläggande att hon vädrat
kläderna och sopat bort alla ’lössen’, ’men’, fortsatte hon, ’finns det
några kvar ännu, så få ni inte vara så nogräknade’. Efter denna upplys-

265

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sextioar/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free