Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIX. Fjällmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjällmissionen
fulla kåtan, där varje tumsbredd var upptagen. Tvenne gummor hade
sina fötter placerade intill våra huvuden, och för var gång de sträckte
ut sig, fingo vi känna det. Sex hundar, som också skulle hava någon
plats, gjorde också sitt bästa att hålla oss vakna. Vid betraktandet av
sådana människors liv ser man att det går an att reda sig med bra litet
bekvämlighet här i världen. På morgonen hade vi åter ett litet möte, och
jag hoppas att dessa stunder ändock fingo vara till någon glädje och
välsignelse för dem!–-
I Gautsträsk har Frälsningsarmén aldrig varit förut och vi undrade
litet smått om vi skulle bliva mottagna där. Men det var en onödig
fruktan.–-Under återvägen besökte vi de flesta kåtorna norr om
Uman, och kommo till söndagen åter till Björkvattnet, ännu en gång
fingo vi ha välsignade möten för de kära nybyggarlapparna.–-
I nedre Björknäs hade vi ännu några fattiga lappar som nästa dag
fingo besök. Och sedan bar det över fjället till Virisjaur, den sista byn
i Tärna. Här ha tre bröder slagit ned sina bopålar. Och deras fader heter
Noak. Följaktligen kunde vi på de två möten vi här hade se närvarande
Noaks tre söner, med deras hustrur och barn. Skada blott att inte Noak
själv var med, men han var borta på fiske.
Till den närmaste byn i Dikanäs, dit vi nu begåvo oss, var det endast
en dryg mil att gå, men för oss tog det sju timmar att gå vägen tillföljd
av att vi gingo betydligt vilse.
Efter att så ha besökt det fattiga nybygget vid Borka foro vi vidare
till ett par kåtor på södra sidan om Wojmån. I Nikolaikåtan hade vi ett
litet möte, som var slut vid niotiden på kvällen. Kort därefter gingo vi ut
för en stund för att hämta frisk luft, och då vi efter en halv timmas
bortovaro åter kommo till kåtan hade en ny liten lapp gjort sitt inträde
i världen. Nästa morgon måste jag på föräldrarnas enträgna begäran
giva barnet nöddop. ’Vi kan ju icke få träffa någon präst förrän långt
fram i vinter’, klagade modern. Antagligen trodde hon att barnet, ifall
det doge, skulle få en bättre plats i himlen, ifall det erhållit något slags
dop. Och ur mitt hjärtas djup gick den bön jag uppsände för den lille
Sjul, då jag i Herrens namn välsignade honom.
I Hindriksfjäll hade vi möten även söndagen. På måndagen besökte vi
den sista kåtan under denna resa. Och såväl på måndag afton som tisdag
morgon samlade vi lapparna omkring Guds ord. Till Stennäset sades
vara endast två timmars väg. Vi fingo också mycket riktigt efter två
timmars vandring se den lilla byn på ett par kilometers avstånd. Men
nu stängdes vägen av Wojmån. Att ropa efter båt var lönlöst, avståndet
var för stort. Slutligen efter fyra timmars sökande funno vi ett ställe,
där vi vågade försöket att vada över. I början gick det rätt bra, men när
vattnet blev djupare blev också strömmen kraftigare, tills det blev en
verklig kamp att klara sig. Det gällde att hålla staven med säker hand.
Slutligen stodo vi dock lyckligt på andra stranden. Herren vare tack och
lov!»
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
