Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XX. Femårsperioden 1903—1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F eniårsperioden 1903—1907
fostrad i Neuchàtel, hade franska till sitt modersmål och verkade
fransman i hela sitt väsende — elegant och artig i sin umgängelse, spirituell
och livlig i sitt framträdande. Fru Fornachon var en sällsynt fin och
älsklig kvinna. Båda voro därför mycket avhållna, där man kände dem.
Efter förordnande som chefsekreterare i Holland och Schweiz och som
territoriell ledare i Frankrike—Belgien och Tjeckoslovakiet blev
kommendörlöjtnant Fornachon pensionerad år 1926 och befordrades till
härligheten den 17 januari 1929.
Överste J. A. H. Povlsen, närmast förut ledare i Finland, blev nu
chefsekreterare i Sverge, där både han och hans hustru voro kända och
uppskattade. De hälsades välkomna och installerades under stora möten
i Drottningholm på midsommardagen.
Årets kongress, som leddes av generalen, blev i ett avseende historisk.
Stridsropet skriver därom:
»Frälsningsarmén har haft sin första officiella procession genom
Stockholm. Det är sant att det ej var genom Drottninggatan och över
Gustaf Adolfs torg tåget drog fram, men dels blev det svårt att i en
anhållan till myndigheterna motivera en sådan omväg, då man skulle
från Templet till Immanuelskyrkan, dels betydde det ej så mycket vilka
gator som användes. Principen är i alla fall fastslagen. Frälsningsarmén
har fått tillstånd att anordna procession, och vad vi fått en gång hoppas
vi få göra om igen och då ännu bättre.
Att alla frälsningssoldater mottogo meddelandet med hänförelse är en
självklar sak. Men på grund av att det var arbetsdag och så tidigt som
klockan 7 e. m. samt tillfölje av den befarade rusningen till
Immanuelskyrkan för att försäkra sig om sittplats, vågade vi ej hoppas på någon
större tillslutning av musikanter och soldater från Stockholm. En
musikkår på 25 officerare organiserades alltså. Det visade sig dock att ganska
många soldater infunnit sig att deltaga med, i synnerhet från I :a kåren.»
»Ropet» annoterar vidare med intresse att polisen upprätthöll en
mönstergill ordning, att elektriska spårvagnen vid Engelbrektsgatän
måste stanna, tills processionen passerat, och slutar: »Vi hoppas att
denna procession må vara den första gryningen, som bebådar den dag, då
evangelium får fritt förkunnas på våra gator och torg och syndare av
alla slag inbjudas att deltaga i Lammets bröllop.»
Då man läst detta, kan man inte låta bli att gnugga sig i ögonen och
på nytt titta på »Rop»-årgångens årtal. Jo, 1903! Längre hade man
sålunda för knappt trettio år sedan icke hunnit i fråga om den nu som
självklar och obestridlig ansedda demonstrationsrätten! Nej, vi voro sena,
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
