Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - Kapitel XXII. Femårsperioden 1908—1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femårsperioden 1908—1912
nom. Under audiensen, som präglades av en mycket hjärtlig stämning,
lyckönskade konungen generalen till det nyttiga och goda arbete som
Frälsningsarmén utfört i Sverge och runt världen.
Låt oss emellertid i detta sammanhang betona att den yttre
framgången aldrig blev mål och huvudsak för general William Booth. Han
såg i den endast ett medel att främja sina intressen för nödställdas
bistånd och syndares frälsning. Och hade den gamle generalen fått höra
om de två 11 och 14 års pojkar i Stockholm som under hans besök och
honom till ära modellerat hans bild i snö — en lyckad skulptur, som
med intresse beskådades av traktens folk — så skulle han säkerligen
ha skattat detta lika högt som all den officiella ärebetygelsen.
Under generalens besök erhöll kommendör Rees uppbrottsorder och
sade slutligen farväl i Stockholm den 12 maj. Hans nästa förordnande
blev chefskapet för internationella krigsskolan i London.
Kommendör Rees tog befälet över Frälsningsarmén i Sverge i dess
historias mest kritiska tidpunkt. Guds nåd var det att den kris som
Frälsningsarmén i Sverge vid denna tid genomgick ej lände till större
skada än fallet blev, men kommendör Rees bör ges honnör för det visa
och kloka sätt, varpå han handlade de svåra frågorna i samband med
utbrytningen. Han tillät intet, som kunde vanära Guds namn eller skada
Arméns renommé.
Kommendör Rees var en själavårdare och uppfostrare utan like.
Han försummade aldrig ett tillfälle att genom personliga samtal söka
uppmuntra, vägleda och hjälpa officerare och soldater, och särskilt
voro de unga officerarna föremål för hans ömma och visa omsorg.
Hans förnämsta intresse som territoriell ledare var Arméns inre
befästande och utveckling. Därav hans reorganisation av krigsskolan,
hans officerskurser, underofficerskongresser, o. s. v. Ingen
arméledare i Sverge har klarare än kommendör Rees utformat tanken om
samarbete och medansvar inom vår rörelse. Blev han genom personliga
samtal och föredrag en framstående uppfostrare, så var han det i om
möjligt än högre grad genom exempel i liv och arbete. Enkel, naturlig,
glad och vänlig kom han i kontakt med alla slags människor. Han
hade falkögon, när det gällde att upptäcka tillfällen att tjäna, hjälpa
och trösta. Hans flit och arbetsförmåga visste knappast några gränser;
i detta stycke kunde han endast klandras för ett — han slet ut sina
privatsekreterare.
Alla dessa kommendör Rees’ goda egenskaper hade till grundval
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>