Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - Kapitel XXII. Femårsperioden 1908—1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
land. Festens huvudnummer var en kantat till musik av Mozart,
författad av Aug. S.
Kongressen 1909 leddes också av kommendör Howard, medan 1910
års kongress stod under ledning av dåvarande stabschefens hustru, mrs
Florence Booth. Det sistnämnda året hölls kongressmusikfesten för
första gången på Skansen (övre Solliden). År 1911 deltog general William
Booth för sista gången i en svensk kongress. Han talade i de offentliga
mötena och i soldatmötet, medan stabschefen ledde officersmötena.
Generalen var nu 82 år gammal, fullständigt blind på ena ögat och med
starkt nedsatt synförmåga på det andra. Hans sekreterare måste därför
leda honom upp på plattformen och i mötena sufflera honom från
anteckningarna till talen, som han icke kunde se. Men slå sig till ro ville
han icke. »Blir bara starren bortopererad från mitt sjuka öga, så blir
jag som en ung pojke igen», sade han glatt och hoppfullt till
tidningsmännen, som intervjuade honom i Stockholm. Välkomstmötet hölls
fredag eftermiddag. Det var först annonserat att hållas i Templet, men då
biljetterna voro slutsålda en vecka i förväg, förhyrdes Cirkus, som blev
fullsatt. På kvällen höll generalen föredrag i Blasieholmskyrkan.
»Redan ett par veckor före tiden för det utlysta mötet började man bjuda
10 kronor för de biljetter som icke funnos», skriver Stridsropet.
Södertäljedagen hölls som vanligt. Det kan vara av intresse att läsa vilka
intryck en engelsk tidningsman fick av färden dit. Så här började han sin
skildring:
»Underbart, över all beskrivning underbart, utropade jag, när jag såg
huru den i glada färger dekorerade flottiljen med precisionen hos en
brittisk flotta — förlåt hänsyftningen! — startade från Riddarholmen
med Södertälje som mål. Över våra huvuden drevo stormmolnen i hastig
fart. Natten hade varit svår med häftigt regn och stark vind, men vad
brydde sig de tusentals lyckliga salvationisterna och deras vänner om
regn och oroliga böljor. Dagen framför alla andra dagar hade grytt. I
den tidiga morgonstunden syntes skaror av salvationister ila mot samma
mål, ivriga att gripa tag om vart och ett av denna dags många gyllene
tillfällen samt genom umgänget med kära kamrater bliva rikare i sin
erfarenhet och sina hjärtan.
Framåt gingo båtarna, muntert dansande på de hoppande vågorna,
under det röken sökte sig väg mellan de tusentals flaggor, som fladdrade
för den friska morgonbrisen, och den inspirerande sång, som överallt
ljöd, uppväckte morgonens eko.
De glädjestrålande ansiktena, som överallt mötte en, tycktes vädja till
allt och alla att göra sitt allra bästa. Och solen, som ända till nu gömt
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
