Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXVI. Femårsperioden 1918—1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
Försakelseveckan inbringade:
1918 .........................................233,459:11
1919 ..................................................................294,553:91
1920 ..................................................................330,000: —
1921 ..................................................................271,590:86
1922 ..................................................................223,509:14
Med anledning av det förestående fyrtioårsjubileet hade Stridsropets
redaktion för årets julnummer av tio framstående män begärt svar på
frågan: »Vad gott har Frälsningsarmén uträttat i vårt land?»
Riksdagsman Felix Hamrin svarade:
»Ni har frågat: Vad är eder tanke om Frälsningsarmén, och vad gott
har den uträttat i vårt land?
Frågan är lika vittomfattande, som om ni frågat vad kristendom har
uträttat. Och den frågan kan endast besvaras av generationers människor
och evighetens frälsta skaror tillsammans. Det svaret bliver innehållsrikt
och enstämmigt.
Unga män och unga kvinnor svara att Frälsningsarmén varit Guds
hand, som lett dem genom ungdomstidens frestelser och faror, mognade
män och kvinnor att en allmakts stöd och hjälp kommit genom
Frälsningsarmén, och ålderdomens grånade människor tacka Gud för tröst och
välsignelse genom Armén. Fattiga mödrar erkänna sin tacksamhetsskuld
för att deras barn fått bröd, föräldrar för att de fått sina kära räddade
undan last och elände, fångar för en stråle ljus i mörkret, och de som
bo i nödens och armodets boningar för visad kärlek och omvårdnad.
Det är i korthet även min tanke om Frälsningsarmén och vad gott den
uträttat för vårt land och folk.
Men eder fråga väcker också för min personliga del ett trettioårsminne
till liv. En aderton års yngling mötte Frälsningsarmén. Han visades
vägen till fadershuset och följde den. Målet är icke hunnet, men
erfarenheten under det tillryggalagda stycket eggar med oemotståndlig styrka
till fortsatt marsch framåt och uppåt. Och när ynglingen, som nu är man,
hunnit fram, skall han tillsammans med alla räddade instämma i
himlarnas sång kring Guds och Lammets tron.»
Professorn vid Lunds universitet Edv. Lehmann skrev:
»Det första som jag hörde om Frälsningsarmén, då jag var barn, var
kyrkoherdens ord till min mamma hemma på Österbro i Köpenhamn:
’Nog skola vi få dem utkörda och själva ta itu med samma sak på ett
stilla, evangeliskt sätt’. Det stilla sättet blev så stilla, att man aldrig har
hört av det, och med det evangeliska blev det väl likaså. Hur förvånad
blev jag så icke, då jag som student fick läsa en bok av den kyrkohisto-
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
