- Project Runeberg -  Sextio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882-1942 /
363

(1942) [MARC] Author: Evald Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXVII. Frälsningsarméns svenska litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Frälsningsarméns svenska litteratur

blod skola vi övervinna förskräckelsernas konung i hans fruktansvärda
gestalt, i det vi stadigt skåda framåt mot segerlönen och stödja oss på
löftesordet: ’Den som övervinner, honom skall jag giva att sitta med mig
på min tron, såsom ock jag har övervunnit och sitter med min Fader på
hans tron.’

Jesu egen: Hanna Gabriel.»

»Göteborg. (Corps n:r 2.)

Göteborg!
Du hårda berg —
berg är omkring dig,
på berg är du byggd
och berghårda hjärtan här finnas.
Dock, Gud ske pris,
mången ock finns,
som vilar på Kristus, vår klippa,
varifrån dessa avlossa sina salighetspilar och vittna att det är gott att
vara frälst. Och händer emellanåt att stora stenar (stora syndare)
lös-sprängas ur syndens otrosberg och av den helige Andes starka
sprängämne (eld) drivas upp på frälsningsklippan Kristus för att såsom
levande stenar insättas i den stora tempelbyggnaden, vars byggmästare och
skapare är Gud. Prisat vare Herrens namn för varje sådan sten (själ)!

I söndags e. m., då vi hade ett särdeles uppmuntrande, av Herrens
Ande eldat tack- och lovmöte, påminde en broder att Kristus icke kunde
vara fördold, utan nu såsom fordom uppenbar, och detta fröjdade våra
hjärtan. En annan sade sig haft mycken kamp med djävulen innan han
kom loss, men att det sista taget han tog med djävulen var vid korset —
och då blev det slut. Pris ske Gud! På kvällen syntes ock en själ följa
hans exempel.

Som vi 1 oktober skola lämna våra gamla lokaler (på Kusten och
Boulevarden) för att upptaga striden i en annan (Pustervik), hålla vi nu
på att bedja vår konung och härförare det han ville styra att aldrig mera
djävulen måtte trivas eller bliva hemmastadd på dessa platser (lokaler),
d. v. s. att det icke måtte lyckas honom att där insöva de arma
människorna, som gå i hans tjänst, i sådan dödssömn att de ej vakna förrän
vid rike mannens sida — i helvetet och pinan, utan att åtminstone ekot
av ordet frälsning måtte oroa dem i deras synder, ja, så genomila dem
att de icke kunna fortsätta på vägen, som drager till fördömelsen, utan
vända om till Gud och varda frälsta.

Med nytt mod och ny kraft av Herren vilja vi ock nu börja nya
strider på vår nya stridsplats och förkunna den för oss alltid nya sanningen,
den nya och levande vägen: frälsningen genom Jesus Kristus, detta vår
gamle ärkefiende till skada och förtret, men arma syndare till frälsning
och salighet. Halleluja!

Eder i striden för Gud trogna:

Klara Hall, löjtnant.»

363

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sextioar/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free