Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXVIII. Femårsperioden 1923—1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
Många voro också de i livet förolyckade som hon på olika sätt hjälpte.
Under de sista somrarna tillbringade hon någon tid på Kurön, där hon
blev till välsignelse för många av patienterna på alkoholistanstalten.
Kommendör Ouchterlonys begravning ägde rum söndagen den 9 mars
och blev i alla avseenden den svenska armémodern värdig. En av
huvudstadens tidningar skrev:
»Av det rent yttre imponerade särskilt de kolossala människoskaror,
som utöver det i sig självt väldiga begravningståget ägnade begravningen
sin uppmärksamhet. Sällan torde i Stockholm en privatpersons jordafärd
ha hedrats med ett dylikt den stora allmänhetens deltagande. Det
förefaller som om den närmast liggande jämförelsen vore Strindbergs
begravning. På sina ställen, t. ex. i trakten av Templet vid
Östermalmsgatan och på Odenplan, växte skarorna till fullkomliga folkhav, och för
övrigt var den långa vägen från Östermalm till sjätte grinden på Norra
kyrkogården tätt kantad av åskådare.
Ett annat starkt intryck gav den förtätade stämning av ovanligt slag,
som mötte och även överraskade den utanför Frälsningsarmén stående
iakttagaren som följde det hela på nära håll. Hanna Ouchterlony hade
ju i hög grad fått både sina dagars och sitt arbetes mått rågat, hon
rycktes icke i förtid bort från ett ofullbordat verk, vilket ju ger en förklaring
på att söndagens högtidlighet som helhet mera hade karaktär av
jubelfest över hennes verk än sorgebetygelse inför hennes död. Särskilt
framträdde detta vid mötet kring kistan i Templet på förmiddagen, ett möte
som emellertid på samma gång söker sin make i värdighet och
högtidlighet. Svårligen torde för övrigt vid en begravning mäktigare uttryck
kunna ges för betydelsen av att se graven såsom himlens port. Det var
först när kistan sänktes i den öppna graven ute på kyrkogården som
vemodet över skilsmässan blev det förhärskande.»
Kommendör George Mitchell ledde. Internationella högkvarteret
representerades av kommendör Mildred Duff, Norge av kommendör Lucy
Booth-Hellberg samt överste och fru Möklebust, Danmark av överste och
fru Gundersen. Bland andra framstående deltagare märktes kommendör
Johan Ögrim från Tyskland, överste Anette Anderson från Norge samt
fru överstelöjtnant Lorentze Sommer-Powell från England.
Sorgehögtidligheterna började med möte kring kistan i Templet,
fortsatte med marsch till och möte kring graven på Norra kyrkogården och
avslutades med ett storartat och mäktigt åminnelsemöte, som på
måndagskvällen hölls i Immanuelskyrkan.
I början av året försiggick en ganska stor stabsförflyttning. Brigadör
Johan Frylén, som senast varit handelssekreterare, brigadör Peter
Thu-néll, som senast varit fastighetsinspektör, och major Konrad Zandin,
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
