Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXIX. Svenska frälsningsofficerare i utländsk krigstjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
sådant inflytande över de infödda och som vunno så mycket för
kristendomen.
År 1891 sändes Winge att påbörja verksamhet i Bhillandet (Panch
Mahals), där dittills ännu ingen kristen missionär arbetat. Bhilerna,
Indiens urinvånare, stå på en mycket låg kulturnivå och äro kända för
sitt vilda och misstänksamma sinnelag. Det gällde sålunda för Jang
Bahadur att »taga sin själ i sin hand», då han med sin kärra, förspänd
med två magra hästar, gjorde sitt intåg i Bhillandet, där han länge var
den ende vite eller åtminstone den ene av två vita män. Det innebar
också en oerhörd möda och en obeskrivlig uppoffring att komma i kontakt
med detta barbarfolk, vars språk han måste lära och vars till ytterlighet
primitiva levnadsvanor han i stor utsträckning måste adoptera. Men
Winge ägde sällsynta förutsättningar för denna uppgift, liksom för
missionsuppgifter i allmänhet. Han ägde ett mod, som utan skakning
såg döden i vitögat, en energi, som övervann alla hinder, en förmåga
att behandla folk, som endast är den börne ledarens, en praktisk
duglighet, som kunde genomföra alla möjliga uppgifter, inför vilka en
kristendomens och civilisationens pionjär kom att ställas. Winge lyckades
därför i Bhillandet liksom i andra delar av det stora Indien, och sahib Jang
Bahadur blev bhilernas och många andra indiers store vite hövding, för
vilken de voro villiga att gå genom eld och vatten.
Den 23 februari 1923 kallade missionens Herre överstelöjtnant Winge
till vila i de hyddor som skuggas av palmerna i det eviga solljusets land.
Två andra svenska officerare kunna också räknas till Arméns
missionsveteraner, nämligen brigadörerna Lorentz Larsson ooh A. J.
Hedén. Den förstnämnde utreste år 1900, den sistnämnde år 1902, och
båda ha haft sin verksamhet förlagd till södra Indien, där Larsson
senast var divisionsofficer och där Hedén f. n. är undervisningssekreterare.
Av övriga nu på utländsk mark kämpande svenska frälsningsofficerare
kunna nämnas överstelöjtnant Emanuel Lindwall, ledare för arbetet i
Brasilien (utreste till Sydamerika 1901), brigadör Samuel Lundgren,
organisationssekreterare i Buenos Ayres (utreste 1901); fru brigadör
Ellen Bergh (f. Blomkvist), Förenta staterna (ut 1897); brigadör Carl
Larsson, sociala verksamheten i Des Moines, Förenta staterna, var
tidigare stationerad i Kanada (ut 1910); major Anton Cedervall,
krigsskolechef i Peking, Kina (ut 1917); major Verna Olsson, nationell
ungdomssekreterare i Korea (ut 1911); stabskapten fru Mathilda Åkerholm, chef
för kvinnliga avdelningen vid krigsskolan i Söul, Korea (ut 1914);
382
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
