Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Banbrytare och förgrunds figurer
havande officer i Linköping, Kristianstad, Malmö, Karlstad och Sala.
Efter en tid vid krigsskolan i Stockholm var hon ledare på Göteborg I
och i Kristinehamn. Så följde några få månaders arbete i Finland,
varefter hon gifte sig med adjutant Erik Leidzén. Äktenskapet blev dock ej
gammalt — redan efter tre och ett halvt år fick stabskapten Leidzén
plötsligt hembud. Några månader senare tog fru Leidzén, som då hade
tre små barn, befälet över Karlshamns kår och sedan över Eskilstuna.
Sedan följde förordnande vid krigsskolan i Stockholm och en kort tid
vid högkvarteret i Finland. Återkommen till Sverge 1898 blev hon
nationell ungdomssekreterare, erhöll sedan order till Danmark, där hon var
krigsskolechef och nationell ungdomssekreterare, återkom till Sverge
1910 och var först föreståndarinna för vilohemmet i Rönninge och sedan
chef för statistiska departementet, till dess hon 1925 pensionerades.
Brigadör fru Elinor Leidzén, som befordrades till härligheten den 3
december 1930, efterlämnar minnet av en kvinna med ett sällsynt rikt
och sprudlande intellekt och därjämte ett varmt och deltagande hjärta.
Med sin klara sångröst, som hon genom naturlig begåvning förstod att
mästerligt bruka, bragte hon välsignelse och väckelse till stora
församlingar, men i kanske än högre grad tröst och hugsvalelse till lasarettens
och sjukrummens plågade.
Emanuel Hellberg betydde mer än någon annan vid sidan av
kommendör Hanna Ouchterlony för Frälsningsarméns i Sverge grundläggning.
Och att den från begynnelsen kom att få den både andligt och
organisatoriskt starka och solida uppbyggnad som enligt internationella kännare
karakteriserar svenska avdelningen av den världsvida Armén, det är till
stor del hans förtjänst. Han var ung och frisk, nätt och jämnt tjugu år,
då han blev kadett, och icke mer än tjugufyra, när han utnämndes till
sekundbefälhavare och stabschef för Sverge och Norge. Han var
optimistisk och energisk. Landet låg öppet för Frälsningsarmén, och han
trodde obetingat på dess kallelse att hissa den trefärgade arméfanan över
varje samhälle och att till det yttersta förverkliga banerets motto:
»Sverge för Kristus!» Han var stark och flitig. Arbetsuppgifter upp över
öronen gjorde honom icke nervös, och att tillbringa tjugu timmar per dygn
vid skrivbordet generade honom icke. Han var praktisk och idérik.
Uppfostrad i en familj, känd för ekonomisk framsynthet och praktisk
duglighet, hade han fått i arv och inhämtat egenskaper, vilka kommo väl till
pass för honom, som tidigt måste bära ansvaret för Arméns i Sverge eko-
419
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
