Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Banbrytare och förgrunds figurer
med orden: »Förra söndagen fick man vid invigningen av
Arbetare-Ordens teater se uppföras en pjäs ’Carl Sabelträff och hans rivaler’ av
Herman Martinsson. Och i går uppträdde han själv hos
Frälsningsarmén.» I mötena liksom i privata samtal kunde han väl låta sin
godmodiga humor och blixtrande kvickhet flöda och glittra, men hans
vittnesbörd om Guds frälsande nåd blev alltid tungt och gripande allvarligt.
Redan innan han blev omvänd, brukade han ibland uppträda som de
kvinnliga frälsningsofficerarnas riddare. En kväll trängdes en kompakt
folkmassa utanför Ridhuset i Stockholm. Det såg omöjligt ut för major
Ouchterlony och löjtnant Jenny Swenson, då de kommo och skulle in.
Litteratör Martinsson trädde då till deras hjälp, och hans skämtlynne
banade väg. En gardist, som ej ville stiga ur vägen, blev paff och
tumlade ögonblickligen åt sidan vid Martinssons: »Herr löjtnanten torde
veta att militärerna alltid bruka gå före i artighet mot damerna.» En
luggsliten herre blev alldeles bragt ur fattningen och öppnade väg vid
orden: »Noblesse oblige! Skulle inte herr baronen vilja gå ur vägen för
damerna?» Och när det såg omöjligt ut, ljöd över hopen Martinssons
kraftiga röst: »’Det blir ingenting av, förrän jag kommer fram’, sa’ han
som skulle halshuggas.»
Och de humoristiska historierna från hans officerstid äro legio. En
präst såg under en resa med förargelse på hans uniform, gjorde
åtskilliga elaka utfall och frågade slutligen spydigt var i Bibeln det stod att
frälsningssoldaterna skulle bära röd tröja, F på kragen och ett band med
inskription på mössan. »Har inte herr pastorn sett det», sade
Martinsson med mjuk och artig stämma ooh skickligt spelad förvåning. »Det
står i samma kapitel, där det säges att prästerna ska’ ha elva under
hakan, brandsegel på ryggen och skorstenshatt på huvudet.»
Detta hans sinne för roligheter satt kvar i honom till slutet. Då han
några dagar före sin död fördes till Arméns vilohem i Södertälje,
hämtades han vid båten i skjutstol. »Jaså», sade han, när han fick se
fordonet, »ska’ jag nu inte få dö en naturlig död, utan man ska’ skjuta mig.»
Men äkta humor växer ju endast på allvarets grund. Herman
Martinsson var en äkta humorist, men han var i oändligt mycket högre grad en
allvarlig kristen.
Johan Ögrim är närmast efter den svenska armémodern, kommendör
Hanna Ouchterlony, att räkna som Sverges främste frälsningsofficer.
Hans inflytande har sträckt sig mycket vitt. ty han har under sin långa
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
