Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Banbrytare och förgrunds figurer
neger med en trumpet dold i trädet och med order att blåsa sin signal på
givet tecken. Effekten blev emellertid så stark, att nästan hela
församlingen kastade sig på knä i bön till Gud.
Det andra mötet var ett midnattsmöte. I detta sade sig den norske
prästen ha sett människor gråtande krypa på knä till botbänken. Han hade då
sagt till en närvarande polisman: ’Att ni tillåter sådant här?’ varpå
polisen svarade: ’Det gör vi så gärna, ty dessa människor ha varit de
värsta vi haft att göra med.’
Det tredje mötet kallades ’avgudautställning’. Där voro framlagda
pipor, tobaksdosor, cigarretuier, plymer, ringar, halskedjor etc. Och så
berättade de som offrat ’avgudarna’ sina erfarenheter.
När min gode vän kyrkoherden hunnit till slutet av den allt utom
vänliga artikeln, sköt han upp sina glasögon i pannan, såg på mig och
sade: ’Nå, min käre broder, vad tycker du?’ Jag svarade: ’Jo, jag tänker
att detta väl må vara de tjänare i liknelsen som gå ut på gator och
gränder att nödga gäster, på det att bröllopssalen må varda full.’ Med en
djup suck sade kyrkoherden: ’Ja, ja, kanske du har rätt.’
Detta var första gången jag hörde om Frälsningsarmén. Julen 1882
skulle jag ut till Sundbyberg och ha möte för Lutherska
missionsföreningens räkning. Dess vice ordförande, grosshandlare Oscar Ramström,
mötte mig vid Centralstationen. Sedan han önskat god jul, sade han:
’Har du hört att Frälsningsarmén kommer till Stockholm?’ Jag svarade
nej, varpå han fortsatte: ’Hur tycker du att vi skola taga emot dem?’ —
’Med glädje’, blev mitt svar, ’de komma ju för att hjälpa oss att vinna
själar’. — ’Ja, det säger du’, genmälte grosshandlaren, ’men andra säga
annat.’
Knappast tänkte jag vidare på saken, ty jag var mycket upptagen. Men
några dagar senare sammanträffade jag med den i vida kretsar kände
kapten Ahlberg, en av lörd Radstocks kärvar. Han sade: ’Du vet väl att
Frälsningsarmén är här, och jag har bett dem ut till Skuru. Kom, om du
kan!’ Jag blev obeskrivligt glad, dels emedan denne frie, lycklige,
verksamme man hade förbindelse med Frälsningsarmén, dels emedan denna
skulle komma till Skuru, där jag hade mottagit så många välsignelser
tillsammans med andra Guds barn på Herrens åkerfält, och dels emedan
jag nu skulle komma i personlig kontakt med dessa som jag älskade,
fastän jag icke kände dem.
Ja, där voro de, Hanna Ouchterlony, Jenny Swenson och en ung
engelsman, som gick ur rum och i rum och sjöng: ’Snart gå vi hem, snart
429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
