Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Banbrytare och förgrundsfigurer
Detta är den torra ramen av data kring ett synnerligen intensivt och
rikt liv. Det har tidigare antytts att kommendör Larssons stora kärlek i
arbetet är litterär verksamhet. Måhända! Men det måste också sägas att
hans intresse och kärlek sträcker sig till och omfattar nästan allt, som
har något samband med eller kan vara till nytta för vårt arbete. Och inte
endast hans intresse och kärlek utan även hans förmåga. Han är en
mångfrestare, som nästan kan göra det klassiska ordet till sitt: »Intet
mänskligt är mig främmande», men som ändook icke fallit i
tusenkonst-närernas stora grop — ytlighetens och slarvets. En av sina maximer
brukar han uttrycka med tänkespråket: »Försöker jag, så lyckas jag kanske;
försöker jag icke, så lyckas jag säkert icke; alltså försöker jag.» Ja, han
har försökt otroligt många ting — och lyckats. Naturligtvis bevisar detta
en rik begåvning, en stark vilja och en okuvlig energi. Allt detta äger
också kommendör Larsson i rikt mått. Men skulle man fråga honom
själv om hemligheten till hans insikter, kunskaper och skicklighet på
olika områden och varför han vunnit framgång, skulle han säkert helt
enkelt svara: »Jag har vågat försöka och sedan knogat på.» Det är också
för honom karakteristiska egenskaper — djärvhet och arbetsamhet. Icke
minst i den offentliga verksamheten. Få torde ha mod att slunga ut så
djärva satser och angripa ondskan så dristigt som han, men de äro ej
heller många, som kunna så uthålligt sträva att hjälpa själar i nöd. Och
av sin underordnade kräver han mycket, men de godtaga hans krav, ty
de veta att kommendör Larsson alltid kräver mest av sig själv, försakar
och arbetar mer än alla andra. Han förefaller att vara en smula kärv
till sin natur och litet kantig i sin umgängelse, men han är den
hjärtligaste bland kamrater och den mest tillgänglige bland ledare. Han är
svensk till hela sitt väsen — ärlig, uppriktig och rättfram, kristen till
botten av sin själ, ödmjuk, osjälvisk och hjärtegod.
Theodor Sundin föddes i Lydinge, Stavby socken, Uppland den 20
december 1865 och kom till högkvarteret som kadett den 6 juli 1885,
tjänstgjorde som assistent vid några kårer samt befordrades till kapten och
blev befälhavare på Stockholm III i maj 1887. Knappt ett år senare
befordrades Sundin till adjutant och utnämndes till chef för Västra
distriktet samt blev därmed en av Sverges första D. O.-ar. Senare följde
liknande förordnanden i Östra och Södra distrikten samt i Dala och
Norrköpings divisioner. Det var en ansträngande och strapatsrik tid men
också en tid full av välsignelse och stora framgångar. Med förkärlek
28
433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
