Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Banbrytare och förgrunds figurer
Kommendören tyckte ju att hennes tvärsäkerhet var litet besynnerlig,
men sedan en av de dåvarande högkvartersofficerarna berättat att hon
hört underbara ting om Olars Lisa Andersdotter, bl. a. att hennes
andliga kraft var så stor, att hennes blotta närvaro i ett sällskap väckte
syndanöd hos de oomvända, tvekade kommendören ej längre och Olars
Lisa, som sedan antog namnet Liljegren, blev kadett.
Hon arbetade sedan med stor framgång vid ett tiotal kårer. Men sin
stora livsgärning kom hon att utföra inom kvinnliga sociala
verksamheten, dit hon beordrades som divisionsofficer i början av 1893 och där
hon kvarblev som chef, ända till dess hon den 23 mars 1914 befordrades
till härligheten.
Gustaf Blomberg föddes i Skedevi den 30 maj 1870 och blev genom
söndagsskolans verksamhet i Mullsäters missionshus frälst den 19
februari 1883.
Kort därpå fick han anställning vid Rejmyre glasbruk, och här var
det som ett Stridsrop föll i hans händer och blev inledningen till hans
bekantskap med Frälsningsarmén, och här var det även Herren kallade
honom ut att bliva officer.
Om tiden från och med sitt inträde på krigsskolan fram till
innevarande tid skriver översten:
»Det var på general William Booths födelsedag den 10 april 1888,
som nuvarande överste Rosendahl och undertecknad anträdde färden till
Frälsningsarméns krigsskola.
Aftonen förut hade missionsföreningen anordnat ett farvälmöte, som
vi sent skola glömma. Det var med varmaste lyckönskningar, som
missionsvännerna sände oss ut för att arbeta för Herren. De kände en helig
stolthet över att få lämna Herren arbetare från sin lilla krets.
Det är omöjligt att beskriva våra känslor, under det tåget förde oss
närmare och närmare resans mål. Vi bådo, sjöngo och samtalade hela
tiden.
Äntligen voro vi framme. Kadetterna Lagerlund (sedermera
statskyrkopräst) och Ekholm (dog på sin post i Amerika) voro
nedkommen-derade till centralstationen för att möta oss. Vi voro då icke lätta att
känna igen — eftersom vi icke haft förmånen att vara soldater, voro vi
fullständigt civilklädda. Vi buro icke ens så mycket uniform som ett
tre-färgat band. Vi antogo emellertid att kadetterna voro där för att möta
oss, och därför presenterade vi oss för dem som kadetter. De blevo
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
